Integritet nog att hålla löften
Jag svischar förbi valplakaten på väg till jobbuppdrag och barnens aktiviteter. Det ser stökigt och rörigt ut. De vackra vyerna över fälten och Vallentunasjön döljs fläckvis av stora skyltar som aldrig någonsin skulle tillåtas sitta uppe om det inte vore val. Löften koncentrerade till några få ord fångar min blick och jag funderar: vad är ett löfte värt?
Det är så lätt att slänga ur sig löften i vardagen, och sedan skylla de brutna löftena på omständigheter. Sanningen är ju att vi aldrig vet vad som kommer i vår väg. Kanske går det inte att fullt ut lova något mer än att göra sitt bästa i stunden.
För mig har ambitionen att hålla löften ofta varit starkare än mitt eget välmående, och det tog lång tid att förstå att uppfyllda löften och välmående kunde samexistera – så länge jag inte lovade för mycket.
Trots den starka inställningen till att göra rätt för mig så var det först när jag gjorde uppdrag för en östafrikansk organisation som jag verkligen lärde mig vikten av löften. Organisationen hade, och har, som vision att utrota korruptionen i Afrika. De gör det genom att sätta integritet och ärlighet på skolbarnens schema, genom att låta verksamhetsnödvändiga maskiner vara fast i tullen i månader när de vägrar betala en avgift som egentligen inte ska finnas – och genom att hålla sina löften.
När jag träffade organisationens verksamhetsledare en höst så kom vi in på att jag sjunger och hur mycket jag värnar om barn. Hon frågade då om jag kunde komma och sjunga för barnen på organisationens skolor i Uganda. Mitt hjärta sa ja, och munnen likaså, varpå hon replikerade: ”Kom ihåg, ett löfte är ett löfte”. Det fanns inget större, viktigare eller finare. Först då insåg jag vad jag hade sagt. Jag skulle göra mitt livs resa. Jag som hade två små barn och kämpade med att få både energin och ekonomin att räcka till.
Några månader senare åkte jag. Och visst sjöng jag för barnen – och med dem. Men jag välkomnades till landet med en middag tillsammans med landets turistminister, som svepte in mig i landets flagga och ”dubbade” mig till ambassadör. Och tillställningen jag senare sjöng på gästades av såväl borgmästaren som barn- och ungdomsministern.
Ett spontant ja tog mig ut på ett äventyr jag aldrig hade föreställt mig – för att jag hade integritet nog att hålla mitt löfte.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
