Hellre ”Vänliga Veckan” än ”Alla Hjärtans Dag”

Av Anna Sigrid Pettersson

Är det någon som minns Vänliga Veckan?

I min barndom prenumererade mamma på tidningen Svenska Journalen. Det var en veckotidning och som hade en barnsida, en liten seriestripp, någon rolig (anständig) historia och så kunde barn skicka in teckningar eller små berättelser och liknande. Trevligt tyckte jag som barn. Tidningen hade också lanserat Vänliga Veckan (1946)!

Som jag minns det så var det en stor grej, till skillnad från Alla hjärtans dag som inte alls var så stort och kommersiellt som det är idag. Affärer surfade visserligen på den Vänliga Veckan, både blomsteraffärer och andra butiker men också media, inslag i teven om hjärtevärmande insatser. Framför allt var vikten störst på vanlig hederlig vänlighet och hänsyn men också insändare om etik och moral, människor emellan.

Häromdagen, jag satt på bussen i rusningstid på Stockholmsvägen mot Täby. Framför bussen ringlar det massor med bilar och längst fram lyser den trekantiga skylten och jag stönar en aning. Jag är inte vän med dessa A-traktorer, moppebilar, epatraktorer, eller vad det kallas. Jag har heller inte fattat skillnaden. Men som sagt, framför alla bilar ligger ett fordon som får framföras i 30 km/h. Bilkön sniglar sig fram och vid en busshållplats svänger fordonet in och flera bilar kan köra om utan svårigheter och efter ett tag är det bussens tur. Och det vinkas vänligt och blinkas. Och då kom jag att tänka på den där Vänliga Veckan. Vart tog den vägen?

Vid ett annat tillfälle, också på Stockholmsvägen, vid busshållplats står en ensam man och 524 kommer. Mannan backar in i busskuren och viftar förbi bussen och bussföraren lyfter handen till en vink och tack. Jag blev så glad och så enkelt att göra en tjänst, att visa vänlighet, att vinka, att se en hel situation och förstå hur tillvaron kan förenklas, göras lättare med enkla gester och leenden. Och som sagt, vart tog den där Vänliga Veckan vägen?

Efter en sökning på nätet, Vänliga Veckan lever och är i vecka 7, där vi nu befinner oss! Det hade jag inte en aning om! Veckotidningen är borta, men kvar är den hjälporganisation som den bildade och som idag är Läkarmissionen. Just nu befinner de sig både i Ukraina och i det jordbävningsdrabbade Syrien. Men Läkarmissionen har också verksamhet i Sverige, riktad mot elever, precis som där och då i min barndom med sin barnsida. I dag heter det: Vi växer så det knakar. Sidan på nätet innehåller lektionstips om vad som är en bra kompis och tips inför Vänliga Veckan.

Så tankarna går, bara för ett fordon kör sakta framför en! Vink! Vink!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se