Jag gav upp mina journalistiska drömmar
Det förflutna knackade på och jag blev illa till mods. Det är inte många som vet om att jag har varit chefredaktör för ett magasin, för jag nämner det aldrig och mina exemplar av de olika numren ligger på vinden i en låda som jag aldrig öppnar.
Det var egentligen ett hobbyprojekt men med tiden utökades läsekretsen och jag fick till allt tyngre intervjunamn. Jag minns speciellt hur jag tillbringade en förmiddag med Carola på en nagelsalong, satt bland guldskiveprydda väggar i Lasse Holms studio och ställde frågor till Bert Karlsson, som pratade i två telefoner samtidigt. Mina frågor besvarade han sakligt, den andra journalisten skällde han ut.
När jag tog över som chefredaktör hade jag precis blivit myndig och jag ville att allt skulle gå rätt till eftersom magasinet såg ut att ha en framtid. Jag ansåg att vi skulle registrera en verksamhet och skaffa utgivningsbevis, men den ursprungliga initiativtagaren till projektet satte sig på tvären. Efteråt följde en period i livet som jag inte vill tänka på, med flera polisanmälningar till följd av hot och andra obehagliga upplevelser. Jag är innerligt tacksam för att min lärare i företagsekonomi och rättskunskap var både ekonom och jurist och kunde hjälpa mig att formulera brev på ”juridiska”. Nu, efter tjugo år, hörde personen av sig med en önskan om att göra materialet publikt, online.
Att jag gjorde mina första journalistiska intervjuer med mediaproffs var en effektiv skola. De gav inte bort vad som helst; hur jag formulerade frågan var avgörande för vilka svar jag skulle få. Jag minns också feedbackmeningen ”det var två frågor i en”. De hade förmågan att urskilja och sortera, och jag insåg att gemene man förmodligen bara kommer att besvara den fråga som känns lättast. De finslipade min intervjuteknik. Sedan dess har jag knappt använt den. Jag släppte taget om mina journalistiska drömmar.
Förra året gläntade jag på locket, när Vallentuna Nya sökte en ny krönikör. I sommar har jag spelat in över tjugo poddintervjuer med både upplyftande och vassa frågor, som resulterat i oerhört intressanta samtal. Drömmar och inre drivkrafter går inte att hålla tillbaka hur länge som helst. Till slut måste uttrycken få ta plats för att vi som människor ska må bra och få tillgång till hela oss själva.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
