Krönika: Julklappen var värd all ärtsoppa

Av Anna Sigrid Pettersson

Då befinner vi oss i slutet av januari. Media stöttar och tröstar oss med tips om hur vi ska hantera den slanka plånboken och hur vi ska slanka den efter jul så stora baken.

Och det känns ju alldeles ovanligt kontraproduktivt! Kan inte media stötta oss i december i stället! Sluta med att tipsa oss om årets julklapp!

Sluta att överösa oss med recept på julkorv och smörkola. Borde inte den bästa stöttningen bara vara: Sluta! Låt bli! Händerna på ryggen!

Är det inte helt sjukt att i januari dränks vi av recept på budgetmat, tips på restmat och så alla träningstips då!

Å andra sidan är det helt galet, varför bara äta rester i januari? Vart tar resterna vägen, resten av året? Jag bara undrar?

Och om ni tror att jag är präktig, alltid gör rätt och riktigt och genomtänkt, så bjuder jag härmed på en historia, till tröst för alla som äter makaroner och ketchup fram till löning. Och vi backar bandet till 1994.

Önskar en kattunge
En tonåring med glupande aptit och på väg att bli riktigt tonårsjävlig, ni vet, vägra hålla avtal, lukta konstigt, duscha en halvtimme och så vidare. Och en liten rosaskimrande sjuåring som älskar storebror och börjar smått härma hans eder och icke särskilt rumsrena uttryck! Så säger tonåringen: ”Jag vill ha en kattunge!”

Och den önskan måste en faktiskt tillmötesgå! En tonåring som sitter med kattunge och lillasyster i soffan, där frodas inga svordomar, där gullas det!

Där knyter syskon kärleksfulla band och odlar gemensamt intresse. Och där i soffan hamnar Allis! En kattunge av den ovanliga rasen balines, som inte passerat nålsögat för vidare avel. Som inte är tillräckligt ”korrekt” i färg och därför dumpas till det facila priset som motsvarar cirka tre veckors matkonto.

Det blir familjeråd utan sjuåring för planen är att Allis ska bli julklapp! Så tonåring och mor tar ett gemensamt beslut, äta ärtsoppa i tre veckor och bränna matkontot på kattunge. Allis hämtas hem dagen innan julafton.

God julmat fanns och lika så tre paket torkade ärtor á fyra kronor stycket, några lökar och några morötter för januarimåltiderna.

Lillasyster som bodde varannan vecka hos pappa tycker det inte var någon större uppoffring med ärtsoppan.

Och Allis fick kärlek, klappar och vi åt vår ärtsoppa. Och jag lovar det tog år innan vi åt ärtsoppa igen. Allis levde med oss i elva år och jag är beredd att tro att idén, Allis som klister mellan syskon med stor åldersskillnad fungerade mycket väl.

Så vräk på med budgettips bara! Det finns alltid nån annan tokskalle som gjort ett alldeles för dyrt men livsviktigt julklappsköp!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se