Krönika: Puckelpist och insamling

Av Anna Sigrid Pettersson

När jag kör Stockholmsvägen ner mot centrum, det är vattengympadags igen, så är det lite provsmak av fysisk aktivitet.

Delar av Stockholmsvägen är som värsta puckelpisten. Den här ”vintern” har gått hårt åt vägbanorna. Potthål överallt och ingenstans. Det känns lite osmakligt att kalla det för granathål. Vi ser på alldeles för nära hål prov på granathål.

Den där närhetsprincipen är lite trist och omöjlig att komma ifrån. När människor intervjuas i radio eller teve så kommer de från ”Långtbortistan” eller ännu längre ifrån så presenteras det ibland med bara förnamnet, ibland bara med titel, fiskare, bonde eller kaféägare. Och ju närmre de kommer så blir det både för och efternamn. Mänskligt på sitt sett, men också både oartigt och respektlöst.

På samma sätt gäller det med flyktingar. Trots att EU har ett massflyktsdirektiv sen 2001, och i Sverige sen 2002 så aktiverades det inte då 2015–16 när det vällde in flyktingar från Syrien och Afghanistan. Det kan vi naturligtvis fundera över. Och glädjas åt att det istället nu har aktiverats och de flyktingar som nu kommer från Ukraina ges tillfälligt uppehållstillstånd i EU minst ett år, med möjlig förlängning ytterligare två år. Och det är förstås bra! Det är förstås bra, jag understryker det men kan ändå inte undra över varför det inte aktiverades 2015–16, är det skillnad på folk och folk?

Men visst är det skillnad på folk och folk. Det finns cyniska idioter, känslolösa typer som nu startar insamling till Ukrainas folk och stoppar pengarna i egen ficka. Varningar i dagspressen har getts och nu kommer varning även här! Vad är medmänsklighet värd? Ge pengar! Gör det men ge det till kända organisationer. Eller ge till personer som du känner. Och kända organisationer, jodå de har en förvaltningskostnad och jag vet inte vilken som är högst eller bäst, men de är olika. Det vanligaste tecknet är 90-konto. Dessa är godkända av Svensk insamlingskontroll.

Ja, det här var ingen rolig krönika, faktiskt inte alls. Det är svårt att vara glad när bomberna faller. Men jag ska försöka känna lite kittling i magen när jag puckelpistar mig fram på Stockholmsvägen. Och nu kanske nån läsare tänker: ”hon har nog ingen aning om vad en puckelpist är för nåt”. Och det är helt rätt, inte en jäkla susning men jag får väl googla! Jaha, titta där, puckelpist är ju upphöjningar i backen! Ja, ja, jag får väl kryssa mellan potthålen då.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se