Krönika: Sommarblommor och loppisfynd

Av Anna Sigrid Pettersson

Nu, allt enligt Alice Tegnér, är det fortsatt skor på som gäller! Vitsipporna har avlöst de blå och i hagar och lövskogar lyser marken vit och det är fritt fram att plocka.

Väl hemma kommer de där små, små vaserna, ofta i pressat glas och egentligen alldeles för vida och sipporna hänger trött över kanten. Och som mamma sa när jag var liten, blommorna är finast där de står. Och de sa hon säkert bara för att hon inte hade småvaser.

Men okej, naturligtvis har mamma rätt! Mammor har alltid rätt! Men de är ju så roligt att plocka blommor. Och varje loppisrunda är ett försök till att hitta den perfekta vårblommebuketten.

Och det är inte det lättaste. Störst svårighet att hitta vas är om ett litet barn har plockat buketten. Småbarnsbuketten innehåller inte särskilt många blommor, tålamodet är inte större än buketten själv och insikten om bukettens behov av långa fina stjälkar, den har inte infunnit sig ännu. Jag pratar om små barn, typ tre, fyra år. Det är då jag är tacksam för de där små apoteksflaskorna, ofta i brunt glas, och små, cirka sju cm höga och en smal, smal hals. Färgen på glaset döljer skaften och blommorna mer vilar på flaskhalsen.

Det ser rart ut och blommorna håller sig några dagar. Lite senare på året kommer blombuketten från dessa små plockare innehålla maskrosor, och maskrosorna gör riktigt fint i de bruna gamla apoteksflaskorna.

Men min favoritloppisvas, ett riktigt kap faktiskt, är ”Veckla”. En vit skapelse i carraragods från Gustavsberg, ritat av Stig Lindberg. En scoutloppis och priset, jodå, det krävde inget banklån. Tjugofem kronor fick jag punga ut med. Och det ser bara ut som en vit assiett som nån försökt göra till en strut och fullständigt misslyckats med det.

Vasen är också värdelös som vas. Jag har lagt avbrutna blommor i den, små rosenhuvud liggande i blir fint. Men vasen som sådan är vacker i sig.
Men drömmen är förstås den där vita krukan, ni vet precis vilken jag menar! Vit kruka med blå dekor från Rörstrand och med öron. Krukan som finns i alla somriga inredningsartiklar, fylld med sommarblommor, hundkex, smörblommor, midsommarblomster och förgätmigej.

Men den krukan får jag vänta på ett tag till. I kapp med våren och värmen knoppas mer blommor men också loppisarna knoppas. Längs vägarna putsas skyltarna, texten förtydligas och metrarna kontrolleras. Lador fixas till och fynden ska arrangeras förföriskt. Det är vår men det är också fortsatt väntan på sommarblommorna och sommarloppisarna. Och snart kantas vägrenarna med loppisskyltar.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se