Låt företagandet vandra vidare som en ljuslåga

Av Jessica Jäger

Mitt i dagens sista arbetsuppgift, hemma vid köksbordet, knackar det på dörren. Gissningsvis är det ett grannbarn som kommit hem från fritids och vill leka med något av mina barn. Jag öppnar och möts istället av en gymnasieelev. Han står i vårvinterkylan med ett gäng stearinljus att sälja. Jag har blivit van vid dörrknackningar i Ekeby. Senaste veckorna har erbjudandena vid dörren handlat om såväl möjligheten att vinna i TV:s grannyra som vårens fisknyheter och en bibelkurs. Den här gången får jag höra en pitch om handgjorda ljus med lång brinntid, i fin presentförpackning.

Jag behöver egentligen inga ljus – varken till mig själv eller att ge bort – men jag är för att uppmuntra företagande. Det var just på gymnasiet som jag själv lade upp min första affärsplan och bestämde mig för att starta eget. Ett halvår efter studenten skickade jag in ansökan till myndigheterna och blev företagare. Det är det mest kärleksfulla beslut jag tagit för mig själv. Om det kan vara rätt väg för någon annan vill jag ge gåvan av kunskap, idéutbyte och tron på att det är möjligt.

Min blick möter tonåringen utanför och värmen flyr ut genom dörren. Jag väljer att vara transparent: Jag behöver inga ljus men som medmänniska och marknadsföringscoach handlar jag gärna av honom. Han lämnar över en ask samtidigt som han frågar om jag har några tips till honom. Där och då möts vi i ett genuint utbyte. Jag bemöter honom på samma sätt som mina klienter: genom att ställa frågor. Vilken är målgruppen? Han vet inte riktigt. Jag frågar vilka som har handlat hittills. ”Mammor och coola pappor”, får jag till svar. Jag ber honom utveckla vad en ”cool pappa” är och vilken ålder det är på barnen. Han prickar in åldern på min egen son.

Han undrar vidare vad jag tror om onlineförsäljning, för det är oerhört tidskrävande att knacka dörr och sälja enstaka paket. Vi kommer in på frågor som fraktkostnader, inköpsmönster och en prenumerationstjänst. Att knacka dörr kanske inte är så tidskrävande om det leder till ett första köp av många istället för ett enda.

Jag swishar, han tackar innerligt och skämtsamt för ”10 000-kronorscoachingen” och dörren går igen. Med ett stort leende hoppas jag att mitt ljus där och då fått tända någon annans låga.

Jessica Jäger
jessica@jessicajager.se