Låt oss smittas av positiva känslor också

Av Anna Sigrid Pettersson

Tack och lov! Det är februari, snart halvlek till och med! Ljuset har återvänt!

Elstödet, eller åtminstone löftet om elstöd har landat! Solen skiner! Det är visserligen onödigt kallt och vinden biter rejält i kinderna men det är sol! Sol och snö och landskapet ser vackert ut. Vanan att gå med tjockkofta är väl etablerad sen någon månad tillbaka och ganska gott att stoppa armen i ärmen.

Januari har varit en ovanligt bedrövlig månad. Allt som har låtit sig höras har hörts och allt som låtit sig läsas har lästs och det har varit eländes elände! Ekonomikris och stigande matpriser och alla tänkbara maträtter till budgetpriser har redovisats i alla former av media, i reklamen, i teve, och tidningar och det har varit mer än tröttsamt och deprimerande. Och olika människor i olika livsfaser har redovisats sitt ekonomiska elände med elräkningar, kalla golv, obetalda räkningar och barn som måste ställa in sina fritidsaktiviteter för familjens ekonomi. Och till slut äter ungarna upp maten i skolrestaurangen.

Känslor smittar, likt coviden har eländes elände dragit fram över landet och temperaturen på livsglädjen har sjunkit i takt med ökad inflation och ökade räntor. Kan vi nu alla bara ta tag i saken, låta mungiporna vända uppåt och börja sprida lite leende, lite goda nyheter, lite värme, hopp och ja, det är nästan så jag vill skriva: ”Nu tycker jag att vi gemensamt i denna dag sjunger ’we shall overcome’”. Kan vi inte bara gemensamt försöka övervinna den här dystra tiden.

Känslor smittar, kan vi försöka övervinna den här tiden, le lite, skratta lite, säga hej till varandra. Uttrycka vår glädje över att det finns hopp, det finns alltid hopp om någonting. Glädjas av det som finns att glädjas åt. Jag vet att det pågår ett krig i Europa, men det blir inte bättre av att vi dagligdags får läsa om eländet, det blir inte sämre heller. Det jag bara vill försöka få fram här, är ett kollektivt ansvarstagande för vår tillvaro. Le, sprid beröm, njut av solen, skratta, byt några ord med kassören och NEJ inte om prisökningen.

Ansvaret ligger både hos media och oss, enskilda individer och ett leende, kan liksom kosmetika bara vara yta, men om vi tar till oss, goda krafter, positiva krafter, söker glädjeämnen, att vi får läsa om glädjeämnen. Och så kan vi ta det därifrån. Jag tycker, må vara töntigt eller tantigt, men ett rött läppstift på läpparna gör livet lite roligare. Det känns lite bättre och jag lovar att om maken skulle pröva samma metod skulle vi mötas av en massa varma leenden.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se