Se det nya i det befintliga

Av Jessica Jäger

Jag tittade ut genom fönsterrutan på pappas bil och såg ett grått, gammalt hus bakom buskagen. Jag blev alldeles paff. Av karaktären att döma hade det stått där långt innan jag föddes, men jag hade aldrig sett det förut. Ändå låg det intill en väg som vi åkte flera gånger i veckan. Hur var det möjligt?

Minnet, från när jag var barn, dök upp i ett samtal om vikten av repetition. Min samtalspartner och jag diskuterade idén att låta mina kursdeltagare få möjligheten att gå om samma kurser till rabatterat pris, eftersom vi människor alltid ser något nytt när vi tar oss an ett material för andra eller tredje gången. Som när jag gick i blandklass på lågstadiet och i årskurs ett hörde något för första gången, i tvåan fördjupade kunskapen när jag passivt hörde det på nytt, och i trean förstod ämnet på djupet och kunde hjälpa mina yngre klasskamrater.

Jag blir fortfarande fascinerad när jag upptäcker en läcker basgång eller gitarrslinga i en låt jag hört hela livet. Jag upptäcker dem till och med i mina egna låtar! Tidigare har mitt fokus förmodligen varit att ta in sångens melodi, innebörden i texten och några solopartier. Det är först när jag har identifierat det som ligger mig närmast som jag har kunnat gå djupare i musikupplevelsen.

På samma sätt tänker jag att vi, i en kurs, först tar till oss det vi kan relatera till, och förstår; vi ramar in sammanhanget och sorterar det på rätt plats i hjärnan. Därefter är vi redo att dyka ner i innehållet med nyfikenhet och öppenhet och att ta till oss det vi kanske egentligen behöver veta och lära. Men då är ofta tillfället förbi. Föreläsaren har sagt sitt, frågestunden har passerat och oceaner av potential hänger istället kvar i luften, osedd, ohörd.

Att det här sker beror bland annat på selektiv perception. Hjärnan skyddar oss från att bli överväldigade genom att sortera bland de mängder av intryck som når oss i varje sekund. Bland annat sorterar den bort intryck som inte passar in i vår befintliga föreställningsram.

Tänk om nyckeln till att nå mitt nästa mål finns i material jag redan har. Jag kanske bara behöver ta del av det igen, tills jag har skalat bort det självklara och är villig att vidga min föreställningsram och se nästa lager – det som ligger bortom, under eller intill det jag redan vet.