Att tåla att någon annan tycker annorlunda

Av Uffe Lindeborg

Det är lätt att hylla åsiktsfriheten så länge andra tycker ungefär som vi själva. Den verkliga prövningen kommer när någon säger emot, ifrågasätter våra motiv eller driver en linje vi anser vara fullständigt befängd.

Under den sista helgen före valet tycks den prövningen ha blivit för svår för en person som kandiderade till kommunfullmäktige. Enligt en polisanmälan ska denne, efter en kontrovers på Tuna torg, ha åkt hem till en annan politiker och uppträtt hotfullt. Vad som hände måste utredas och en anmälan är inte ett bevis på skuld. Men uppgifterna påminner om var politikens röda linjer går.

Demokrati kräver inte att vi blir överens. Den kräver att vi klarar av att förbli oense utan att hota, förfölja eller skrämma varandra. Det fordrar tålamod att argumentera en gång till när motparten ändå inte begriper. Framför allt kräver det omdöme nog att veta när diskussionen är slut och det är dags att gå hem till sitt eget hem.

Nu har de flesta röstat. Valdeltagandet i Vallentuna blev tyvärr lägre än 2022. Kanske får vi ändå en tid då åsiktsfriheten kan märkas också mellan valrörelserna.

En fråga värd en sansad strid är om valen till kommun, region och riksdag borde hållas vid olika tillfällen. När tre politiska nivåer samsas på samma valdag riskerar något val att hastas igenom av väljare som inte hunnit skaffa sig tillräcklig kunskap. Skilda valdagar skulle kunna ge den lokala och regionpolitiken mer ljus, men kanske också sänka valdeltagandet ytterligare.

Det är en fråga att argumentera hårt om. Och ett utmärkt tillfälle att öva på demokratins svåraste konst, att låta andra ha fel i fred.