Valrörelsen ska höras och synas. Partierna ska knacka dörr, dela ut flygblad, ordna möten och försöka övertyga oss väljare. Det är demokratins vardagsarbete som ofta utförts av ideella krafter i regn, blåst och motvind både bildligt och bokstavligt.
Partierna i vårt kommunfullmäktige brukar sköta detta väl. De lägger många timmar på att berätta vad de vill göra och varför just de förtjänar vår röst. Den insatsen är värd respekt. Men någonstans måste valrörelsen ta slut. Den gränsen går när väljaren kommer till vallokalen eller röstningslokalen.
Där ska ingen mötas av partiföreträdare som delar ut flygblad, söker ögonkontakt eller kommer med en sista uppmaning. Sedan 2026 är vallagen tydlig, propaganda får inte förekomma på ett röstmottagningsställe eller i utrymmet intill. Det gäller budskap som syftar till att påverka väljarens val, oavsett om de framförs med höjd röst eller ett vänligt leende och en broschyr.
Det handlar inte om att partierna ska tystas. Tvärtom har de haft en hel valrörelse på sig att argumentera. Men bakom den sista dörren är det väljaren som ska få tänka färdigt.
Den som ändå blir utsatt för valpropaganda vid vallokalen behöver inte artigt ta emot och gå vidare. Det är helt i sin ordning att säga ifrån och att uppmärksamma röstmottagarna. Händelsen kan också anmälas till kommunens valnämnd och vid behov rapporteras vidare.
Demokratin behöver livlig debatt. Men den behöver också en fredad zon där varje människa får fatta sitt beslut utan en sista knuff i ryggen. När väljaren går in ska kampanjen stanna utanför.
