Vi tänker inte bli valets nyttiga idioter

Av Uffe Lindeborg

Det är valrörelse. Temperaturen skruvas upp, politiker vill synas och väljare ska övertygas.

Mitt i allt detta finns vi på redaktionen.

Varje vecka får vi tips, insändare, pressmeddelanden, bilder, påståenden och anklagelser. Det mesta är en naturlig del av demokratin. Men långt ifrån allt är så oskyldigt som det först verkar.

Vi utsätts också för försök att påverka vår rapportering.

Det kan handla om personer som vill få oss att publicera uppgifter om politiska motståndare utan ordentliga belägg. Om formuleringar som ser ut som fakta men egentligen är åsikter. Om kampanjer där många kontakter plötsligt kommer samtidigt för att skapa intryck av en bred opinion.

I en valrörelse kan även en lokaltidning bli ett attraktivt verktyg. En uppgift som publiceras av oss får större trovärdighet än ett inlägg i sociala medier. Därför måste ribban höjas, inte sänkas.

Vi frågar efter källor. Vi kontrollerar uppgifter. Vi vill veta vem som står bakom ett initiativ. Vi ringer den som pekas ut. Vi skiljer mellan åsikt och fakta. Och ibland publicerar vi inte sådant som någon väldigt gärna vill se i tidningen.

Det kan uppfattas som tråkigt.

Bra.

Forskaren Carl Heaths råd till medierna är just att våga vara tråkiga. Hotet är inte alltid den stora lögnen, utan också den vridna berättelse som smyger sig in i seriösa medier och får låna deras trovärdighet.

Den trovärdigheten tänker vi vara rädda om. Vår uppgift är inte att hjälpa ett parti, en kandidat eller en kampanj att vinna valet. Vår uppgift är att hjälpa läsarna att förstå det.