En dag räcker inte

Av Uffe Lindeborg

Varje år den 8 mars uppmärksammas Internationella kvinnodagen. Blommor delas ut, tal hålls och inlägg publiceras. Ändå finns en återkommande invändning från många kvinnor. En dag räcker inte.

Jämställdhet är inget som kan firas fram en dag om året. Den måste byggas, varje dag.

Sverige har en lång historia av kvinnokamp. År 1845 blev kvinnor och män lika arvsberättigade. 1921 fick kvinnor rösträtt och valdes in i riksdagen. På 1970-talet tog jämställdhetsrörelsen ny fart med krav på särbeskattning, utbyggd barnomsorg och rätten till arbete. Föräldraförsäkringen förändrade synen på ansvar i hemmet. Mycket har hänt.

Men kalendern visar 2026 och fortfarande tjänar kvinnor i genomsnitt mindre än män. Arbetsvillkoren skiljer sig åt. Kvinnodominerade yrken värderas lägre. Hemma tar kvinnor fortfarande ett större ansvar för det obetalda arbetet.

Vad krävs då? Transparens i lönesättningen. Ett konsekvent arbete mot osakliga löneskillnader. Fler kvinnor på ledande positioner i näringsliv, kommuner och stat. Och i hemmen, ett mer jämlikt ansvar för tid, vab och karriärval. Jämställdhet avgörs inte i högtidstal utan i vardagens beslut.

För egen del tänker jag göra ett aktivt val. I höstens val till riksdag, region och kommun, kommer jag att lägga mina röster på kvinnor. Det är inget universallösning. Men representation spelar roll. Makt fördelas inte av sig själv.

Internationella kvinnodagen behövs. Men ännu mer behövs handling resten av året. Och att vi i media uppmärksammar frågor som har med detta att göra.