Vi förstår tekniken bättre än oss själva

Av Uffe Lindeborg

Det är påfallande hur mycket vi människor kan lära oss om det som finns utanför oss, och hur lite vi ibland vet om det som pågår inuti.

Vi kan förstå tekniska system, lösa problem på jobbet och navigera i en allt mer komplicerad vardag. Men våra egna känslor är ofta svårare att få grepp om. Förvånansvärt många har mycket liten kontakt med sitt inre. Det behöver inte göras större än så. Många människor vet helt enkelt inte riktigt hur de själva fungerar.

Det märks inte alltid utåt. Man kan vara både kompetent, plikttrogen och fungerande, men ändå sakna förståelse för det som händer på insidan. Och just när man tycker att man börjar förstå sig själv, då förändras livet. Ålder, erfarenheter, relationer, motgångar och nya villkor gör att också vi förändras. Människan är inget färdigt projekt.

Det blir allt tydligare för mig själv nu när pensionsåldern närmar sig. Efter drygt trettio år som journalist ser jag klart att yrket har påverkat mig. Jag är inte helt och hållet densamma som tjugoåringen som arbetade som konduktör på Roslagsbanan. Några drag finns kvar. Då ville jag vinka av tågen i rätt tid, i dag vill jag leverera före deadline. Ansvarskänslan är sig lik.

Men perspektivet är ett annat. Som yngre var tillvaron mer upptagen av det egna, mina mål, mina bekymmer, min riktning. Med åren har något förskjutits. Jag ser tydligare att jag inte är centrum i särskilt mycket. Jag är en del av något större, ett sammanhang, en omgivning, ett liv som inte kretsar kring mig. Det har inte gjort livet fattigare, utan lugnare. Kanske är det också där förståelsen av känslorna börjar. Inte i att man en gång för alla knäcker sin egen kod, utan i att man accepterar att också det inre livet är i rörelse. Vi förändras. Och kanske är det först när vi inser det som vi börjar förstå oss själva en aning bättre.