Det bästa med Vallentuna är att allt ännu går att påverka

Av Uffe Lindeborg

Det finns kommuner där utvecklingen känns färdig. Där gatorna redan sagt sitt, där rytmen är satt och där den som flyttar in mest får rätta sig efter något som andra bestämt för länge sedan. Vallentuna är inte en sådan plats.

Det är en stor tillgång. Kanske större än vi riktigt talar om.

Här finns fortfarande något ovanligt i vår tid. En känsla av att framtiden inte bara händer med en plats, utan kan formas av människorna som bor där. Det gäller i skolan, i föreningslivet, i samtalen om nya bostäder, i hur centrum används, i hur naturen värnas och hur det lokala näringslivet får växa. Vallentuna är tillräckligt stort för att betyda något och tillräckligt nära för att ingen riktigt ska kunna gömma sig bakom avstånd.

Det är lätt att underskatta värdet i just det. När världen i övrigt känns storskalig, avlägsen och ibland lite mekanisk, blir kommunen den plats där ansvar fortfarande har ett ansikte. Där beslut inte bara är administration utan vardag. Där det går att märka skillnad mellan ett samhälle som vårdas och ett som bara förvaltas.

Vallentuna har dessutom något som många andra jagar men få lyckas skapa. Kombinationen av närhet till storstaden och närhet till det som gör människor lugnare, öppnare och mer benägna att stanna kvar efter mötet, träningen eller skolavslutningen. Här finns plats för ambition utan att allt måste bli hårt. Här finns rum för utveckling utan att allt behöver kännas tillfälligt.

Det bästa med Vallentuna är kanske just detta. Att så mycket ännu är levande. Inte färdigritat. Inte avgjort.

Och det betyder att framtiden fortfarande går att göra lite bättre, på riktigt.