Helgen är räddad i Bällstabergsskogen

Av Uffe Lindeborg

Det börjar redan vid Bällstabergs IP.

En lördag eller söndag kan platsen vara full av liv. Barn som jagar bollen med röda kinder. Ledare som ropar instruktioner. Föräldrar som står vid kanten med kaffe i handen och försöker låta bli att coacha för mycket.

Ibland känns det som om hela området har samlats där. Räknar man barn, föräldrar och ledare kan det nästan vara ett par hundra personer i rörelse. Det är bullrigt, varmt och alldeles fantastiskt.

Det fina är inte bara fotbollen. Det är glädjen runt omkring. Blicken hos ett barn som får till en passning. Jublet efter ett mål. Den snabba trösten när något inte går som man vill. Bällstabergs IP har blivit en mötesplats som gör Vallentuna lite rikare.

Sedan går man vidare med hundarna.

Bara några steg bort byter platsen skepnad. Ljuden från planen försvinner mellan träden och skogen tar över. Där finns stigarna, mossan, doften av barr och den där stillheten som gör att axlarna sjunker.

Man kan gå runt Gävsjö och vidare mot Täby kyrkby, eller följa skogsvägen tills man kommer tillbaka till gångvägen. Hundarna har sitt. Själv får man en stund där helgen faktiskt känns som helg.

Ändå är skogen inte tom. Löpare passerar. Cyklister kommer förbi. Andra hundägare nickar igenkännande. Området lever på ett lågmält sätt.

Det är just därför Bällstabergs strövområde är så värdefullt. Det förenar rörelse och ro, föreningsliv och natur, barnens matcher och vuxnas återhämtning.

När Vallentuna växer måste sådana platser värnas. All mark som ser ledig ut är inte ledig. En stig kan vara lika viktig för ett område som en väg. En skogsdunge kan vara skillnaden mellan att bara bo någonstans och att känna sig hemma.

Låt Bällstaberg få fortsätta vara den oas det redan är.