När löften ligger i luften och tystnaden säger mest

Av Uffe Lindeborg

Det närmar sig valår – i landet, i regionen, i kommunen. Och med det kommer något nästan lika traditionsenligt som kräftpremiären, nämligen politikernas kamp om vår uppmärksamhet.

Det närmar sig valår – i landet, i regionen, i kommunen. Och med det kommer något nästan lika traditionsenligt som kräftpremiären, nämligen politikernas kamp om vår uppmärksamhet.

Retoriken vässas, debattinläggen blir fler, och tonläget – ja, det höjs för varje månad som går. Några lyckas balansera på den finstilta linjen mellan engagemang och övertalning. Andra laddar så hårt att orden smäller utan innehåll, eller tassar för försiktigt för att märkas alls.

Men det är nu vi som väljare behöver skärpa både hörsel och fingertoppskänsla. För även om det är viktigt att lyssna på vad politikerna säger – så är det ibland ännu viktigare att uppmärksamma vad som inte sägs. Vi hör ofta löften om att ”satsa på skolan”. Det låter förstås bra. Men vad betyder det egentligen? Mer lärare? Färre elever per klass? Nya böcker, ny ventilation eller kanske bara nya affischer med inspirerande budskap?

Låt oss leka med tanken: Det finns tio platser på skolor med extra resurser för barn med särskilda behov. Samtidigt finns 80 barn som behöver den hjälpen. Då är det ganska ointressant hur många fler mattelärare kommunen planerar att anställa om inte de barnen får det stöd de behöver.

Så när valstugorna slår upp sina dörrar nästa höst – gå dit. Le, fråga och lyssna. Men glöm inte att också lyssna efter tystnaden. Det som inte sägs. Det är där de mest intressanta svaren kan gömma sig. Och kanske – om vi är envisa nog – kan vi få dem att säga det högt.

För det är trots allt vårt val. Och vårt val avgör vad som blir verklighet – inte bara vad som låter bra på en affisch.