När pappa blev en tulipanaros

Av Anna Sigrid Pettersson

Jaha! Då har vi en kulturkanon! Det känns tryggt? Många har haft åsikter om den, både innan och efter den lades fram i regering och media. Så det är inget att skriva hem om. Det jag skriver om är ”pappaledighet”. Ett begrepp som fått plats i kulturkanonen men som egentligen inte finns annat än som talesätt. Det heter föräldraförsäkring. Ni som minns, ni minns!

Moderskapspenningen, minns ni? Detta trubbiga vapen för nyblivna mammor som visserligen fick behålla sin anställning under nio månader efter barnets födelse samt få en klumpsumma på en dryg tusenlapp. Efter dessa nio månader fanns just ingen barnomsorg så denna hemmafrufälla gick i graven sörjd och saknad av ingen vid 1974 års slut. Ur Janos klev föräldraförsäkringen! Denna tulipanaros som skulle ge barn två föräldrar! En mamma och en pappa! Tvåförsörjningsmodellen, att två yrkesarbetande föräldrar delar på ansvaret för barn med stöd av utbyggd barnomsorg. Ett slag för jämställdhet också i och med sambeskattningen avskaffades!

Men hur blev det då? Pappaledighet? Ledig från att vara pappa eller ledig från anställning för att vara pappa? Planen var att pappans deltagande i omvårdnad av barnen men också barnens rätt till båda sina föräldrar. Det var liksom grejen. Och hur är det nu då? Femtio år efter införande av denna magiska, unika rätt till att vara förälder. Föräldraförsäkringen är ett ständigt pågående förbättringsarbete, men det finns också avvecklingar. Jämställdhetsbonusen försvann 2017 och statistik visar att pappors uttag av föräldrapenningen sjönk i samband med detta. Men, det ska också sägas, antalet dagar som tas ut av papporna är ökande men fortfarande bara ca 30 %.

Ett argument jag ofta hört både i debatt och bland vänner att det är varje familjs rätt att bestämma hur fördelningen av föräldradagarna ska ske. Denna valfrihets återvändsgränd? Vem talar för barnets rätt till två föräldrar?

Jo, men jag ångrar mig, jag uttrycker åsikt om kulturkanonen! Jag saknar, verkligen saknar Hasse å Tage! Och utifrån ovanstående text kommer jag ofelbart att tänka på Gudrun! Sagan om den rättvisa Gudrun! Finns att läsa i Tage Danielssons bok: ”Sagor för barn över 18 år” (Wahlström & Widstrand 1964). Och ja, det är en skruvad text om Gudrun, jag spoilar slutet, efter att Gudrun fött det första barnet så är det makens tur att föda det andra. Och så gick det som det gick! Paret skilde sig. Men dagens forskning och statistik visar också att äktenskap där pappan inte tar ut sin rätt, där förekommer separationer i större utsträckning. Föräldraförsäkring – Det känns tryggt!