Tryggheten på torget – och i hjärtat
Vi snackar återkommande om trygghet i Vallentuna. Politikerna mäter, debatterar, funderar och lovar att ha koll med olika lösningar. Invånarna suckar, muttrar och oroar sig. För trots att brottsstatistiken i Vallentuna inte sticker ut i jämförelse med många andra platser, så finns känslan där – den där gnagande oron när man går hem från stationen en mörk kväll eller när ungdomarna hänger på torget och föräldrarna undrar om någon vuxen egentligen ser dem.
Trygghet är nämligen inte bara siffror i en rapport. Den bor i hjärtat. Den skapas när gatlampor faktiskt fungerar, när polisen syns i vardagen och när vi hejar på varandra på hemmaplan eller i livsmedelsbutiken. Och den naggas i kanten när belysningen är trasig i veckor, när polisbilen uteblir eller när samtalen i sociala medier fylls av oro utan att kommunen bemöter den.
Här behöver våra lokala politiker ta ett kliv framåt. Att vifta bort människors oro som överdriven är lika illa som att måla upp en bild av katastrof. Båda förminskar verkligheten. Tryggheten byggs istället genom konkreta insatser: bättre belysning, fler vuxna på stan, närvaro från polisen och satsningar på ungdomsverksamhet. Men ansvaret ligger inte enbart på myndigheter. Trygghet skapas också mellan grannar som känner varandra, i föreningslivet där ungdomar hittar gemenskap och i det enkla faktum att fler vågar mötas i vardagen.
Om vi låter rädslan styra krymper det gemensamma rummet. Om vi istället väljer att se varandra, prata med varandra och kräva handling när lamporna slocknar – då växer tryggheten både på torget och i hjärtat.
För trygghet är inget som ramlar ner från himlen – det byggs, steg för steg, av människor som vägrar vänja sig vid mörkret.
Trevlig helg!
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
