REPORTAGE 2022-03-24 KL. 11:10

Lunchpatrullen besöker bowlinghallen

Av Lunchpatruller

Lunchpatrullen besöker bowlinghallen
Salladsbuffé. Foto: Roffe Andersson

Vallentuna Bowling har funnits så länge i Vallentuna centrum att den nu efter cirka ett halvt sekel nästan måste kunna betraktas som en institution. Efter några år med ups and downs på 2010-talet verkar stället nu ha funnit sin form och stabilitet genom en mix av god lunchmat och trevliga aktiviteter som bowling, biljard och shuffleboard.

Det är fredag och Lunchpatrullen tar trappan ner till bowlinghallen, hack i häl på ett äldre par.

– Vi brukar ofta äta lunch här på fredagarna innan vi spelar lite bowling, gubben och jag, berättar kvinnan medan vi väntar i kön på att göra våra beställningar.

– Då serveras alltid Vivi’s fantastiska fisksoppa. Ett tips bara, säger hon och blinkar med ena ögat och beställer, just det, två fisksoppor.


Vivis soppa. Foto: Roffe Andersson


Lokalen ger ett ganska mörkt första intryck, som dock lättas upp av de vita långborden och ljuset från bowlingbanorna. Borden fylls på med gäster, och när så den ena sopptallriken efter den andra bärs fram inser jag att Vivi’s soppa tycks vara det stora dragplåstret på fredagar.

När mannen i kassan äntligen tycks ha löst något tekniskt strul med datorn och är redo för nya beställningar bestämmer vi oss för en fisksoppa samt lammfärsbullar med brunsås, potatismos och lingonsylt.

Brunsås, tänker jag lite fördomsfullt och ser framför mig hyllan med Blå Bands pulversåser. Det känns inte som något som direkt skulle att kittla smaklökarna.

Medan andra halvan av Lunchpatrullen tar en sväng förbi salladsbuffén och baguetterna slår jag mig ner vid ett av borden, men flyttar mig strax till ett annat, när jag ser hur kladdigt och smutsigt det är.

Det råder en lugn och trivsam stämning i lokalen där ett dämpat sorl från pratglada matgäster blandas med dunsarna från bowlingklot som rullas iväg.


Lammfärsbiffar med brunsås. Foto: Roffe Andersson


Imponerande brunsås
Så ställs en skål med saffransgul soppa med brödkrutonger, saffransaioli, bitar av lax och en generös hög med räkor ned på bordet framför mig.

Det aptitliga intrycket förtas något av att soppan slevats upp så att den stänkt över kanterna. Men smaken är det inte något fel på; kryddningen sitter fint, fisken är inte överkokt, räkorna fasta och krutongerna fortfarande lätt knapriga. Aiolin är helt okej, men jag skulle ha uppskattat att få den i en skål vid sidan av.

När lammfärsbullarna anländer har dessa plötsligt förvandlats till en enda stor och stabil färsbulle, som tronar på en ö av potatismos i ett hav av brunsås. Men brunsåsen kan inte längre anklagas för att vara brun och trist, utan påminner mer om en gräddsås och smakar dessutom alldeles underbart gräddsåsigt.

Potatismoset är av det mer rustika slaget med bitar av potatis som ger ett lätt tuggmotstånd. Lammfärsen känns kryddad med omsorg men har i sitt nya format dessvärre blivit både torr och stabbig. Sannolikt skulle fler men mindre bullar rönt en större uppskattning.

Att efter maten flytta över till de mjuka skinnsofforna och avnjuta en kopp kaffe tillsammans med dagens dessert, en bit blåbärspaj med vaniljsås, känns lyxigt. Och dessert av något slag tycks vara ett lika stående inslag på fredagarna som Vivi’s klassiska fisksoppa.

Minnesvärd toalett
Under hela lunchen håller jag ett öga på serveringspersonalen när de dukar av efter gästerna, och inte en enda gång har jag sett att de också torkar av borden. Det är inte något man som gäst ska behöva säga till om.

Det kanske mest minnesvärda från den här lunchen är dock toalettbesöket, eller snarare det som finns där inne utöver sådant som alltid ska finnas på en toalett - tvål, toapapper och att det är rent och snyggt - nämligen en liten samling uppstoppade djur. Eller är det en filial till Naturhistoriska Riksmuséet? För där, bakom en glasvägg, som avskärmar en del av toalettrummet, står en liten, något luggsliten rävfamilj. Högre upp på väggen sitter en uggla och spanar, kanske med siktet inställt på hermelinen/vesslan som kilar längs en spång. Och lite längre in i mörkret anas något som kan vara en iller. Ja, det här är en toalett där det är lätt att bli sittande längre än vad nöden kräver.

Så ett tips, glöm inte att gå på toa nästa gång ni besöker bowlinghallen!

/Lunchpatrullen