Krönika: Låt oss möta mörkret med ett rejält jippo!

Av Anna Sigrid

TAR SIG TID ATT FUNDERA. Anna Sigrid har ett förslag på hur vi ska minnas att använda reflexer i mörkret.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Normaltid, vad tusan är det? Låter så fånigt som om det funnes nån onormal tid.

Tiden är ett ord och en företeelse som måste ställa upp på så mycket. Vad sägs om: Ur led är tiden? Vad betyder det egentligen? Betyder det att det inte går som det ska eller bara allmänt att det går dåligt, eller rent av, helt åt skogen? Och om det går dåligt, vad ska det då i skogen att göra? För Sverige – i tiden, vad betyder det då? Är det bra eller dåligt eller rent av åt skogen det också? Och vad är det tiden ska utvisa? Sommartider, det låter ljuvligt och begripligt. Det låter också som en låt, en sång som får kroppen att rycka till och kasta av sig kavajen. Så varför blev det ”normaltid” och inte vintertid? Så många frågor!

I alla fall, nu är det som det är och det värsta med det tycker jag är att mörkret kommer som en mörk filt och kastar sig över huvudet på en, redan vid fyratiden. Plötsligt! Och det är då jag tänker, plötsligt och plötsligt, vi har haft den här tidsväxlingen under fyrtio år. Jag minns första gången, ogenomtänkt inföll den på lurdagen, första april. Dagens Nyheters förstasida: Kom du också försent till jobbet i morse? Den rubriken lurade inte mig i alla fall men jag minns min make med panikartad blick packade ihop en ryggsäck. Vi hade en tågavgång att passa för resa söderut. Det tog ett tag innan jag fick honom lugn.

Nåväl, vi har alltså varit med förr. Vi vet vad det betyder, vi vet vad solen gör. Och vi vet också vad mörkret gör för fotgängare. Om inte så här kommer svaret: Fotgängare döljs i mörkret. Som svarta vålnader försvinner de in i det allmänna mörka. Dyker upp tio meter framför bilen. Och det är nu, på tiden, dags att ta fram reflexer! Reflexer, ni vet, sådana som gör att en syns som en prick eller rand på tryggt avstånd från bilarnas framfart.

Proffsen i reflexanvändning är, ingen rangordning: hundar, barn och barnvagnar. Vilket är fint och bra och en slutledningsförmåga är att det finns en äldre person i dess omedelbara närhet. Goda reflexanvändare är också joggare, cyklister och rullskideåkare. Stora västar med breda ränder som tydligt och tryggt syns. Riktiga proffshundförare bär också västar. Toppen! Och att presentera bottenplaceringen känns inte artigt. Men jag har några förslag!

Byt namn på ”normaltid” till REFLEXTID! Inrätta en ”Reflexens dag” – gör värsta jippot. Designtävlingar med tuffaste reflexen. Radio- och teveinslag om vikten av att bära reflex. Och för er som inte använder reflex, anmäl er till Donationsregistret! Annars kan det gå helt åt skogen!