Den ramlösa sommaren väntar

Av Jessica Jäger

Jag kliver gärna utanför ramarna. När jag gör ett kollage sticker tidningsutklippen ut åt alla håll och bildar en böljande linje som gör skapelsen både vacker och levande. Men någonstans därbakom finns fortfarande underlagspapperets raka sidor, som en ram att kunna gå utanför. Utmaningen uppstår för mig när ramen saknas helt.

Nyligen upplevde jag ett sådant scenario. Jag var inbjuden att tala på ett företagarevent men fick inga klara besked om vad som förväntades av mig; varken hur länge jag skulle tala, i vilket format eller inför hur många. Ett tema hade diskuterats men i inbjudan till gästerna hade något delvis annat kommunicerats. Det låste sig för mig. Vad skulle jag egentligen förbereda?

Jag skrev ner en stomme som inkluderade lite av varje och färgmarkerade de viktigaste delarna. Jag skulle väl få klarhet när jag väl kom dit och vi hade en genomgång inför eventet. Men det enda jag fick veta var att en och en halv timme stod till mitt förfogande. Om jag förväntades fylla ut tiden med tal eller om jag skulle lämna utrymme för deltagarmingel och lägga min tid på boksignering var fortsatt oklart.

I ett meddelande till min förläggare berättade jag hur utmanande det var att prestera utan ramar och hon svarade: ”Sätt upp hur länge du vill prata”. Tanken att jag kunde skapa min egen ram hade inte ens slagit mig, även om jag skulle ha givit samma råd till andra. Jag var så fokuserad på att försöka förstå och tillmötesgå de outtalade önskemålen.

Åhörarna kom tidigt och fyllde lokalen med sitt sorl. Jag hann aldrig tänka igenom hur länge jag ville prata och såg heller ingen vits med det när lokalen saknade klockor, men jag hann landa i det var jag som bestämde. Nittio minuter var ”mina” och det var gott om tid att låta såväl anekdoter som insikter och känslor att ta plats.

Det blev en fantastisk kväll. Den öppnade för samtal och gästerna var uppenbart berörda. De nickade, skrattade och torkade några tårar och jag signerade den ena boken efter den andra.

Nu kommer en sommar där många av vardagens ramar rämnar. Efter eventet har jag påmints om att det kan bli en utmaning, och att lösningen är att skapa mina egna ramar. Om jag sedan håller mig innanför dem eller väljer att kliva utanför spelar egentligen ingen roll, bara de finns.