Telefonen avslöjar inte kroppsspråket

Av Jessica Jäger

”Vi tar allt på telefon”, stod det i mailet. Han visste inte vad han bad om. Jag är en skrivande människa och jag fullkomligt avskyr att ringa människor. Jag minns när jag som ung vuxen skulle varumärkesskydda en verksamhet och satte mig på Roslagsbanan in till stan för att kliva in på Patent- och registreringsverkets kontor istället för att ringa dem och ställa min fråga. ”Vi hörs i veckan som kommer”, svarade jag, trots allt. Men det var ett löfte jag bröt.

Vissa konversationer gör sig bäst i tal och telefonen är då är ett ypperligt verktyg att använda, men i mitt huvud fanns ingen konversation att föra i det här fallet. Jag ville bara kort informera om en marknadsföringskampanj jag tänkte sjösätta, så att andra parter, som eventuellt kunde beröras, kände till den. Den informationen stod redan i mitt mail. Varför skulle jag då utsätta mig för obehaget att ringa, när det fanns viktigare saker på min lista?

En vecka senare, efter påminnelsen ”Hur går det med ringandet?”, lyfte jag telefonen. Ämnet var snabbt avklarat, eftersom mannen på andra sidan faktiskt redan visste allt som fanns att veta. Samtalet övergick då till utvecklingsområden och andra viktiga frågor som låg på bordet. Det ledde till fördjupad förståelse för vårt gemensamma verktyg och långsiktiga förbättringsförslag. ”Se så bra det är när man ringer”, avslutade han glatt.

Visst, jag kunde ge honom det. Jag har tillbringat många värdefulla och givande timmar i telefon i öppenhjärtiga samtal där idéer föds och växer. I sådana samtal har jag fått många kunder och utvecklat flera tjänster, men det var inte ett sådant samtal jag trodde att vi skulle ha. Och sanningen är att jag även tvekar en sekund inför att ringa dessa givande samtal. Videosamtal har jag inte alls samma utmaning med.

Det är något med att inte veta vem jag möter. Att inte få alla de där kroppsspråkssignalerna innan jag öppnar munnen. Det gör det svårare för mig att verkligen möta en människa där hon är och på det sätt hon behöver. När den initiala barriären väl är riven, när jag vet känsloläget och statusen på den jag pratar med, får samtalet gärna flöda i sin kontext.

Samtidigt är det ju ljuvligt att kunna ha ett böljande samtal med någon medan jag river upp maskrosorna i trädgården, istället för att sitta inne framför en skärm.