Varför utbilda i något man kan göra själv?

Av Jessica Jäger

Det ligger ett speciellt skimmer över dem som är självlärda. Fascinationen över gitarristen som far fram över strängarna, och hemmabagaren som gör de mest sagolika kreationerna i TV, skapar drömska blickar hos betraktarna – ett sorts appfilter i verkliga livet. Vilken lycka jag kände när det var mig de lade skimret på. Att vara så duktig på att sjunga – och självlärd!

Sedan tog jag mina första lektioner hos sångpedagog – och fick ”lära av” allt jag trodde mig kunna, för att bli den där tomma canvasduken som gick att färgsätta enligt konstens alla regler. Därifrån byggde vi tillsammans upp det som blev en hållbar sångteknik och som ledde mig till alltmer utmanande repertoar och än mer publikfriande toner. Förra veckan lanserade jag en ny kurs, i vilken jag ska utbilda begravningsofficianter i att möta människor i sorg och skapa personliga ceremonier. Hejaropen och den första kursanmälan kom snabbt, men som alltid ska någon sätta sig på tvären och ifrågasätta. Det går ju inte att tjäna pengar på döden.

Lite förtäckt kom kritiken i formuleringar som ”Rätta mig om jag har fel, men …” Hennes invändning gällde att vem som helst får förrätta en borgerlig begravningsceremoni och att den kan utformas utan hänsyn till yttre regelverk. Att då cyniskt utbilda människor som inte ”behövs” eftersom anhöriga kan leda ceremonin själva var bedrövligt! Det krävs ju inget av en officiant.

Jag höll med henne i det juridiska men påtalade att det visst krävs en del av en människa som ska möta anhöriga i samtal, sätta samman en specialutformad ceremoni och sedan leda den. Det sköt hon ner med att det bara var en åsikt.

Det finns, mig veterligen, ingen lagstiftning kring vem som får klippa hår, beskära buskar eller byta däck på bilar heller. Ändå väljer jag att gå till en frisör som kan hantera mitt hår på bästa sätt, och att köra bort den däckpackade bilen till en professionell aktör som utför däckskiftet åt mig.

Är det någon gång i livet jag verkligen kommer att ta emot hjälp, vare sig lagstiftningen kräver det eller ej, så är det när någon anhörig dör. Om aktören är självlärd eller utbildad är kanske inte avgörande, men jag behöver någon som förstår att begravningen är en ”en gång i livet-händelse” och har förmågan och erfarenheten att behandla både mig och tillfället med det som grund.

Jessica Jäger