Böcker, björnar och blommor i hatt

Av Anna Sigrid Pettersson

På något sätt känns det som sommarlovet startat! Sommaren ligger framför mig som ett oskrivet blad. Den spännande resan, resan med stort R klarades av redan i månadsskiftet april, maj. Som trädgårdsägare är det alltid ett problem, när ska en resa bort och lämna täppan? Men det går ju att köpa plantor också, allt behöver inte sås av mig. Men nu så, sommarlov och precis som när jag var barn känns det evigt!

Det ska fyllas med minnen, utflykter, tjuva tomater men också hängmatta! Efter vård av gräsmattan måste hängmattan få gunga lite slött medan sidorna bläddras i boken, innan boken läggs på bröstet och den blommiga hatten dras lite mer ner över ansiktet. Ni känner igen bilden? Och vad ska jag ha till denna sommar då?

Jag ska ägna sommaren åt kvinnoöden! Den där Resan i våras gick norrut igen. Denna gång med Inlandsbanan upp till Gällivare. Och där förstås mötte vi myten, kvinnan och kockan: Svarta Björn. Och från skönlitteraturen har vi läst om kockor i mycket manliga och enkla förhållanden, om hur illa sedda eller illa aktade de var av sin omgivning och av sina ”män”. Jag måste läsa om Svarta Björn! Och som en tillfällighet gavs det ut en bok i våras, skriven av Björn Olofsson och Rafael Edholm. En roman visserligen men skildrar vardagen i slitet och umbärandet, hamnar i korgen!

Normalt brukar jag inte gilla deckare, säger jag ofta och läser allt fler. Måste ta mig an Sekelskiftesmorden! Ett försök till att förstå hur livet kunde vara för kvinnor förra sekelskiftet i Stockholm. Den första boken: Döda kvinnor förlåter inte, och den andra: Död mans kvinna. Det är samma kvartett som ser slarvet, föraktet och nonchalansen i undersökningarna efter gärningsmannen. Det är Katarina Wennstam som skriver. Hennes stora genombrott som författare efter många år som kriminalreporter ha fått henne att byta spår. Erfarenheten från journalistiken och hennes genomslagsbok: Flickan och skulden, backar hon nu i tiden. Den tredje delen, som ännu inte är utgiven, får läsas inomhus framför brasan i oktober.

Jag måste ha lite myspys också, ser fram emot att sätta tänderna i Ruth Kvarnström-Jones böcker: De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Vi är kvar både i Stockholm och förra sekelskiftet och här finns inga mord utan bara arbete, hårt arbete och än mer arbete. Det är också i vissa klasskillnader men gemenskap och systerskap och jag räknar med att det bitvis blir lite feel good över det hela. Lite som Varuhuset, teveserien, om ni minns.

Jag misstänker att med den här tunga bokkorgen kommer ogräset växa sig högt men hoppas det blir något litet glas rosé på någons trädgårdsfest. Jag tror på sommaren, jag tror på sol igen och hälsar med en blommig hatt!