Färskpotatis, nypotatis eller bara jädra god potatis

Av Anna Sigrid Pettersson

Sillen är uppäten, potatisen likaså men några droppar OP finns kvar men ölen är tvärslut. När det kommer sådana riktigt superfina dagar där vissa till och med klagar på värmen, då tryter ölen.

De där underbara lockpriserna som brukade komma lagom till midsommar, färskpotatis 3,95 kr/kg, de är tider vi bara kan drömma om. Eller matjessillen, tre för en tia! Jag valde alltid med bäst föredatum längst fram i tiden. Jag menar, dansk currysill, det är grejer alla dagar. Verkligt, verkligt god mat och ruskigt prisvärd och kunde också fungera som en skåp- och skafferirensare, förutom själva curryröran kunde den innehålla lite gurka, rädisor, kalla potatisar, hackat ägg, omistligt dock var äpplena. Det friska syrliga äpplet mot curryn, asså…

Jag läste i DN idag söndag (22/6), på språksidan om färskpotatis eller nypotatis. Och det är mycket jag inte vet. Varandes det största potatismonstret så blev jag både lite förvånad men framför allt bestört. Frågan rörde, vad är nypotatis och vad är färskpotatis? Enkla svaret är att färskpotatis är de knölar en plockar upp och säljer före sista september. Det är att göra det onödigt enkelt för sig tycker jag. Språktidningens Anders Svensson skriver vidare att det har med var i landet en bor. För tydlighetens skull, med land här menar jag inte potatisland utan landet Sverige, som blott svenska potatisar har! (Eller vad det något annat?) I alla fall, boende i södra Sverige, västra Jämtland och delar av Dalarna där käkas det nypotatis, i övriga landet, färskpotatis.

När jag var barn odlade vi mycket potatis, och som tonåring. Som vuxen odlar vi en delikates som ätes med smör och andakt och här är saken enkel! Nypotatis är den potatis som tiden mellan skörd och kokning understiger trettio minuter. Vi gick/går helt enkelt ut och gräver upp de stånd som vi avser äta. Färskpotatis är den som varit ovan jord trettioen minuter och fram till sista september. När jag växte upp hade vi en gubbe som bodde på vinden och han käkade pärer. Han var från södra Dalarna och han pratade på sitt sätt och han var liksom en ”dagpappa” innan det ordet var uppfunnet. Så när jag började skolan fick jag gå hos en talpedagog, ett ord som jag heller inte kunde säga utan det blev talförmågan.

Så han grävde och vi ungar kröp efter och plockade potatis, några vuxna ytterligare efter oss för att plocka de pärer vi missat. Ja kära nån! Och trots att vi prövade då och fortsatt provat nu, att sätta potatis tidigt i hinkar, eller förgro på ett eller annat sätt, har jag aldrig lyckats gräva upp någon potatis till midsommarsillen. Vilket betyder att trots vi går mot mörkare tider har vi glädjeämnen att se fram emot, alldeles vit och mjäll nypotatis!