Krönika: Skicka datafolket på charmkurs!

Krönika: Skicka datafolket på charmkurs!

Okej, färdiggnällt på kommunen (för nu)? Nu kommer ett tack till Parisa, som hönsägare!

”Hönsmamma” är ett mycket vackert, kärleksfullt och vårdande uttryck. Att se hur vingarna bredes ut över de små är mycket fint. Och om regnet överraskar dem så är det rörande att se, den fullständigt dyngsura pullan med de små under sig. Och hennes utfall mot katter, när hon har kycklingar, imponerande så skräckinjagande de kan vara!

Hönsen blir ett allt vanligare husdjur också i stadsbebyggelse. Själv har jag ett par pullor från Hjorthagen, en bostadsrättsförening där de har höns men bara sommartid, när hösten kommer har vissa pullor flyttat till ”Nacka”, och några till Vallentuna! Det finns klyftor i samhället, visa får ha höns, vissa får ha tupp och vissa inte, vissa bara sommartid och andra året runt!

Men det finns större och svårare och hotfullare klyftor, kopplat till klass, ekonomi och ålder, den digitala klyftan! Mycket kan göras med datorer och internet, att deklarera till exempel är en struntsak via internet, fixa räkningar och flytta pengar, toppen. Men också en sådan sak som att ansöka om lov att ha höns hos kommunen. En ung, begåvad person, ”inget digitalt geni, men inte heller digitalt tappad bakom en vagn”, citatet fortsätter med en fråga: ”hur går det då för andra?” Det är Parisa som ställer frågan!

En del kan jag berätta! Det går så där! Den ojämna fördelningen av tillgång till datorer och bredband men också tekniskt kunnande utestänger grupper av befolkningen på viktig information. Som vattenläckan för några år sen, och Roslagsvatten gick ut med rekommendationer om att vatten skulle kokas, nog så viktigt, men alla kunde inte ta del av den informationen, och nej, jag har ingen lösning! Men även med datorer, internet och ett visst mått av kunnande återstår problem, som också Parisa Liljestrand fick smaka på. Så det är fiffigt att ha en testpatrull, bestående av ett utsnitt av befolkningen i kommunen för att testa det som ska hända och ske på kommunens hemsida.

Ett annat problem tycker jag är den tekniska nonchalansen och den ligger inte inprogrammerat i dataprogrammen utan hos människor! Understundom promenerar jag i närområdet och finner brister, lampor som inte lyser, trafikskyltar som sitter på farlig höjd eller döljs av nedhängande grenar.

Jag har då skickat in till kommunen, via mejl, och påtalat bristen och fått till svar: ”Använd appen!” Var så god! Vad hände med ”tack”? (En charmkurs kanske?) Så tack Parisa! Vi ser fram emot en trevligare och mer användarvänlig hemsida. Happ, där kom gnället!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammat, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *