Bakluckeloppis och Lennardt

Av Anna Sigrid Pettersson

Med solen värmande i ryggen går jag sakta hem från Gustavs udde. Är inte det en ljuvlig liten pärla i vårt paradis? Gräsmattan är alldeles onödigt grön och frodig och där, faktiskt alldeles sant, där betar två hästar! Och nu är det möjligt att jag säger fel, men ni vet, de där vackra djuren, med fyra ben, mycket man och lång svans, ponny, häst? Det är Lennardt och Glirnir, en brun och en svart. Men som sagt, nu är jag på väg hem!

Det har varit en lång dag och regnet som under tidig morgon kändes onödigt vått drog redan vid åttatiden vidare och solen gjorde sitt och torkade upp. Vid tolvtiden började bilarna glida in på planen på Gustavs udde. Jodå, söndagsaktiviteten i Västra Bällsta var hög. Bakluckeloppis och käpphästverkstad och så Lennardt då, och Glirnir, som skrittade runt med ungarna på ryggen, varv på varv. En tipspromenad också, och varje inlämnat frågeformulär belönades med godis. Häststammen i Bällsta utökades ytterligare med några käpphästar och hundar vägrade sådana dumheter som hinderhopp. Scouterna sålde grillkorv och kaffe! Ja, så Lennardt och Glirnir då. Och solen sken.

Jo men det blir så där ibland när grannsamverkan liksom blir på riktigt, när grannar går samman och gör någonting. Alla är inte nöjda, så måste vi säga. Ett barn stirrar stint på mig och frågar: ”varför är det inte en enhörningskäppverkstad?” Det är bara att böja sig, förlåt och berätta hur det ska gå till? Barn, de vet de också. Så noggrant antecknar jag. Nästa år blir det enhörningsverkstad! Ord och inga visor!

Barn alltså, och bakluckeloppis. Det första jag ser när jag kommer till planen är en liten flicka. Leendet går från öra till öra och med bravur, på den skrovliga planen, kör hon den rosa docksulkyn framför sig. Första och bästa fyndet. Något senare ser jag nästa lyckliga flicka, jätterosa är den lilla paljettade rullväska som hon drar efter sig. Väskan liksom studsar på skravlet på planen. Leendet är så stort.

Men jag då, där jag går hemåt, leendet är rätt brett det också! Jag har ju träffat Lennardt och Glirnir! Dessa kusar som jag är alldeles för stor för att rida på, jag skulle om jag finge, nog också vara alldeles för feg för att rida på. Men jag klappade dem! Jag till och med bjöd dem på morotsbitar, ja i all kommersen var det nån som sålde morotsbitar till förmån för barncancerfonden. Det kändes himla bra! Och bara för att vara tydlig, Lennardt och Glirnir kommer från 4H-gården och det gröna gräset på Gustavs udde smakade gott, och det var alldeles gratis! Morötter, pyttsan, häst inte kanin!

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se