Inspiration och disciplin

Av Jessica Jäger

När någon säger att jag inspirerar så brukar jag bli både glad och smickrad. Jag vill så gärna ge något positivt till andra människor och kan ibland känna att just inspiration är något av det vackraste som finns. Den får saker att hända! Men samtidigt: hur länge varar den? Hade det varit finare att lära ut disciplin?

Jag ser både inspiration och disciplin som startmotorer. Inspiration, som klingar roligt, färgglatt och konstnärligt, är en nyckfull och oberäknelig startmotor. Disciplin, däremot, låter både hård, trist och fyrkantig, men startas tryggt med startnyckel.

Det kan gå fort för mig när inspirationen kickar in. Jag älskar att vara i flödet. I det kan jag skapa mycket av bara farten, men jag hade inte kommit så långt i livet om jag hade väntat på inspiration varje gång jag skulle skapa. Tänk om den aldrig skulle infinna sig mellan två leveranser av krönikor eller just som jag behövde lära mig en ny låt att framföra? Att konstnärer skulle gå och vänta på inspiration är en myt. Vi går till jobbet varje dag och skapar – disciplinerat.

Däremot skulle jag inte kunna skapa på ren disciplin heller. Att tappa själ och hjärta i skapandet är som att lyssna på den där tekniskt duktiga pianisten som imponerar en gång tack vare alla sina färdigheter, men som sedan inte har mer att visa. Jämför det med den passionerade pianisten som spelar med känsla, som man berörs av varje gång.

Själv använder jag disciplinen för att locka fram inspirationen. Vi människor har strategier för allt i livet, så även för att få inspirationen att infinna sig. Jag har inte djupanalyserat hur just min strategi för det ser ut, men nog vet jag att jag behöver börja med en uppgift för att inspirationen ska infinna sig på kommando.

Jag skriver ner några stödord och uppslagsidéer, utgår kanske från en ackordslinga till en ny låt eller plockar fram en grafisk mall att helt göra om. Sedan provar jag mig fram och väcker inspirationen till liv. Till slut har jag försatt mig i det där härliga skaparflödet.

Med det sagt så är det fint att få vara en människa som inspirerar andra, men i praktiken är det min disciplin som andra egentligen inspireras av – den som ser till att idéerna i mitt huvud blir skapelser för dem att ta del av. Jag hoppas på att kunna ge den gåvan till någon idag.