De små terroristerna slår till snabbt mot träden

Av Anna Sigrid Pettersson

Är det häggspinnmal de heter? De där äckliga små, små insekterna, pyttesmå fjärilar med ännu pyttigare svarta prickar på vingarna? Deras små monsterlarver, prickiga de också som smaskar i sig stora trän, ja, med förkärlek då hägg!

Så efter den ljuva, väldoftande blomningen slår de till. Fjärilarna har redan gjort sitt jobb under förra året. Under högsommaren parar de sig, lägger sina ägg som kläcks under senhösten. Sen bidar de sin tid, larverna, inuti sina äggskal drömmer de sina ljuva drömmar och präktiga, smaskiga, friska och alldeles underbara löv att sätta tänderna i! Och det gör de, med besked.

I kullar om ett femtital larver spinner de ett litet bo som hänger som påsar på grenarna. Och i takt med att löven blir iglufsade flyttar de sig till en ny gren och smaskar i sig. Till slut är hela trädet invävt av dessa påsar.

Så likt en armé av spöken står häggarna där, helt vita, avätna med spinnet som är segare än nylonstrumpor, äckligare än äckligt och larverna verkligen kryllar sig i sina påsar. Det kliar bara jag tänker på det.

Men det finns tröst! De föredrar hägg, avstår gärna från andra träd, det passar liksom inte deras diet. En annan tröst är att träden överlever angreppen. Och rent av hinner de ge en ny grönska lite senare på sommaren, lite blek och tagen, såsom sjuklingar har rätt att vara.
En viss aktivitet av småfåglar rör sig i trädet, men jag tycker ett sådant smörgåsbord borde ge en större invasion av fåglarna, nu när de har ungar och allt. Men mina höns ryggar för larverna, om det är mängden eller nåt annat, vet ej. Och det hela är mycket, mycket motbjudande.

Men det går över, försök inte med något bekämpningsmedel för det som finns dödar allt i fjärilsväg och det vill vi ju inte. Och tänk på mångfalden, min sons trösterika ord. Och alla försök att spola bort eländet låter sig inte göras. Det där spinnet är alltså segt som nylonstrumpor, lika töjbart och inte en enda maska går.

Och det bästa, eller värsta, det går snart över. De tuggar i sig ett jätteträd på en dryg vecka. Så eländet är snart över. Men det värsta då? Ja, fjärilarna lägger sina ägg så fort det finns nya blad att lägga ägg på. Och de är små, mycket små och bara på trädens yngre grenar. Ja, sen blir det lite svårt att få ihop bär till julnubben. Det är bara att hoppas att träden överlever. Och de gör de, de som kan ha det svårt med att komma igen är de träd som redan är mycket gamla, angripna av röta och andra svagheter. Och som det sägs, det är bara att gilla läget, naturen har sina nycker!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se