Den tillskrivna innebörden i ett bolagsnamn
Är bolagsnamnet bara ett juridiskt måste, eller kommer det med värden innan vi ens fyllt verksamheten med innehåll?
I våras intervjuade jag potentiella kursdeltagare till min kommande kurs i att leda personliga begravningsceremonier. Jag ville skapa mig en bild av deras förförståelse för uppdraget och branschen, vad de tror att de behöver lära sig och höra vad de var villiga att betala för att bli diplomerade officianter. På prisfrågan svarade en person ”Egentligen inte så mycket. Det är ju bara du. Inget institut eller så.” Det triggade mig lite först. ”Det är ju bara du.” Hon kände inte mig sedan tidigare, utan hade bara hittat min hemsida, inspirerats av mig och tagit kontakt. Men hon hade också tydligt placerat mig i småföretagarfacket, i dess snävaste definition. Vilken skillnad kan väl en människa göra?
Jag kände ju till min yrkesskicklighet i att både leda begravningar och i att lära ut kunskap till andra, men det gjorde inte hon. Och i hennes bild av världen behöver verksamheten heta institut för att den yrkesskickligheten ska vara värd att betala för. Redan då började jag att skissa på ett nytt bolag. Jag smakade på några verksamhetsnamn och registrerade några domäner för att skydda dem medan jag var kvar i beslutsprocessen.
Nu har jag registrerat Svenska Begravningsinstitutet. Och liksom bakom så många andra akademier och institut står (än så länge) bara en person. I det här fallet jag. Jag personligen bryr mig sällan om etiketterna, utan är mer nyfiken på innehåll och strukturen som håller ihop det. Därav att jag i stort sett aldrig ens använder mitt bolagsnamn. Det står som avsändare på fakturor, offerter och som en av arrangörerna för Vallentuna Näringslivsdag. I övrigt låter jag den skillnad jag gör för andra människor få tala för sig själv.
Nu kanske jag får tänka annorlunda. Nog förstår jag att ett diplom utfärdat av Svenska Begravningsinstitutet kan anses väga betydligt tyngre än ett diplom från Tongivande Kärlek AB – ett namn jag valde för att det skulle vägleda mig själv, och påminna mig om mina intentioner, i mina uppdrag.
I många år har jag också drömt om att jag en dag ska kunna överlämna eller sälja en verksamhet vidare – en verksamhet som jag har lagt grunden till och som överlever mig. Måhända är det den verksamheten jag nu har registrerat.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
