Papperskalendern ska visa vad jag har gjort

Av Jessica Jäger

Jag fick en papperskalender av min uppdragsgivare förra veckan. Både hon och jag använder digitala kalendrar, så jag blev lite förvånad. Då berättade hon att den inte skulle användas för att fylla i framtida åtaganden, utan för att summera vad jag redan gjort.

Nästan dagligen hör jag mig själv säga: ”Vad har jag gjort idag, egentligen?” Samtidigt undrar folk hur många timmar jag har på mitt dygn, eftersom jag får så mycket gjort. Den krocken! Frustrerat vill jag säga att jag jobbar snabbt när jag väl jobbar men att energin tar slut alldeles för fort och att ingen ser hur mycket jag egentligen bara vilar eller gör ”ingenting” i ett irriterande vakuum. Det är viljan att skapa mer kontra oförmågan att få energin att räcka till dygnets alla timmar som skapar spänningar inombords, och då kommer det ut som det oinsiktsfulla konstaterandet ”jag får ingenting gjort”. Med en projektkalender är alltså tanken att jag nu ska råda bot på den blinda fläcken och få syn på allt som sker.

Något jag tror att jag kommer upptäcka är att många uppgifter upprepas. För även om vi säger att företag ska utvecklas och att vi ska tänka och göra nytt för att få nya resultat så ligger framgång generellt i det systematiska – det vi upprepar för att komma framåt. Jag menar, vi tar oss inte framåt genom att lära nya gångstilar, utan genom att sätta en fot framför den andra.

Just de uppgifter som upprepas går förmodligen att effektivisera och skapa rutiner för – kanske rentav kopiera från en vecka till en annan.

Jag tänker på den låt jag släpper i veckan. Den har verser med olika innebörd men refränger som återkommer. Och ja, vissa fraser är rentav inspelade en gång och kopierade mellan två olika refränger. Jag trodde att jag som sångerska skulle störa mig på det, men inte ens jag själv tänker på det. Intilliggande fraser har olika uttryck mellan refrängerna och körerna framträder olika mycket och skapar därmed varierande dynamik.

En refräng som upprepas skapar igenkänning och får oss ofta att sjunga med – med glädje och i gemenskap. Tänk om medvetna rutiner kan skapa samma effekt: att jag nästa omedvetet bara sjunger med och istället kan använda energin till det som känslomässigt verkligen betyder något. Låt mig se vad en papperskalender kan ge.