I min familj, som i många andra familjer, har vi gett upp det här med att köpa julklappar åt alla vuxna. Det är fokus på barnen. Och med all rätt. Även om jag kan tycka att barnen inte behöver så mycket som de får, men det är inte det som är poängen här.
Istället för att köpa åt alla, kör vi nu Secret Santa. Något år har vi köpt något som passar alla, och spelat tärning om paketen. Den snälla versionen, så alla får något, för i min familj undviker vi konflikter till varje pris.
Nu för tiden lottar vi vem som ska köpa till vem, och varje år skapas en oro för att någon ska få sig själv. Det går ju inte, då blir det ju ingen överraskning. Hur kul skulle det vara?
Jättekul, tycker jag. Är det någon som vet vad jag vill ha så är det ju jag! Och det är något med det här att bli tvungen att unna sig något som gör mitt hjärta varmt.
Varje år lägger jag fram det som förslag, att vi ska köpa åt oss själva. Föreställer mig lyckan i ögonen när vi öppnar paketen och vi får precis vad vi vill ha. Nästan ingen kommer få något som hamnar i en låda. Ingen kommer tycka att någon annan fått något bättre.
Men nej, har inte fått napp på den idén än.
Jag försöker kompromissa. Säger att OM man råkar få sig själv, så får det vara så. Men njaae, det är nog inte så vi gör i den här familjen. Men OM man råkar få sig själv, kan man inte få välja då, om man ska behålla sig själv eller byta? undrar jag. Njaa, kanske nästa år. Om alla går med på det.
När unnade du dig något senast?
Nu kanske du är en sån som unnar dig hela tiden. Det är inte jag. Men det händer att jag unnar mig till jul, och på min födelsedag. Och det är något speciellt med de presenterna. Jag minns dem särskilt bra, eftersom jag själv planerat dem, väntat på dem, öppnat dem med andra och känt att jag förtjänar det, på ett sätt som jag inte känner om jag köpt det bara ändå.
Jag tror inte det handlar mest om vem man får något av, även om det är personligt och såklart rörande när personen hittar rätt. Det handlar mer om att uppleva det tillsammans. Att öppna, reagera, känna kärlek. För det finns kärlek i självpresentande.
Jag skulle tycka att det var jättekul att se vad de andra får av sig själva. Vad de önskar sig av sig själva. Inte bara för att få tips till ett annat år när vi köper åt varandra igen, utan för att jag vill dela glädjen med mina nära och kära. Och jag lovar att de skulle minnas länge vad de fick just den julen.
Unna dig. I alla fall en gång per år. Köp en julklapp åt dig själv, med eller utan julklappslek. Längta efter att få öppna den, och känn kärleken från dig själv, till dig själv.