Klädfunderingar och feststress – en julkrönika

Av Anna Sigrid Pettersson

Bakom oss har vi Nobelfesten och framför oss Ljusfesten, ytterligare framför, Julfesten. Tidningarna har redan börjat stressa upp oss för hur vi ska stressa ned oss inför allt firande.

Nu är det ju inte alla som har problem med klädseln till Nobelfesten men jag känner till flera familjer som både klär upp sig och dukar fram finporslinet och dinerar tillsammans med gästerna i Blå hallen. Charmigt på sitt sätt. En del skolor spinner också på temat, både under lektionstid och under lunchen. Fint det också.

Ljusfesten har vi framför oss och lussetågens tidtabell har lite olika avgångar men trevligt är det och kan vara både gulligt och högtidligt. Att det närmar sig syns också i de där köp-och-sälj-grupperna på Facebook. Det efterlyses både särkar och tomtedräkter samtidigt som de plaggen i för små storlekar säljs vidare.

Som tonåring bar jag min mammas brudnattlinne som luciasärk, många, många stråveck, knappslå med broderad vit slinga och sydda knappar, krage med spets och alldeles fantastiskt vacker. Det är annat än dagens särkar det. Tunt sladdrigt polyesterutspädd bomull, skrynklar sig vid blotta tanken och en fånig liten krage och knäppsprund i ryggen. Så korkat. Det är väl svårt ändå, behöva krångla sig med knäppning i ryggen.

Julens klädsel har blivit alltmer tramsig med fåniga tröjor i 100% akryl, framsidan prydd av julgran, med belysning, kulor i form av små pompoms. Eller Rudolf, vindögd ren(?) med pompoms i hornen och tomteluva där emellan, förstås med inbyggd belysning. Självklart finns det många andra varianter men ännu har jag inte sett tröjan med Jesusbarnet.

Jag fick ett alldeles speciellt uppdrag, sy klänning till Nobelfesten. Genast tänkte jag på Sara Danius fantastiska klänningar men också Alice Bahs och Märta Stenevis återvinningsklänningar. Gamla slipsar och sidenblusar förvandlades till ljuvliga festblåsor, infärgade i femtio nyanser av grått och värdiga en drottning. Men tji fick jag, och jag ska inte säga att jag blev besviken, snarare lättad. Det skulle till en klänning, tänk uniform, utan allt pynt, prål och bjäfs. Svart, hellång, fotsid, ärmlös, typ uniform. Men i mina drömmar, ni kan inte föreställa er, där är det både det ena… och nu när jag tänker efter, faktiskt inte jag heller.

Men det är elva nätter före jul och likt mössen hos Askungen så blir det väl att jag snor ihop något, i all hast, nattetid, en annan slags återvinningsklänning, eller så blir det morsans brudnattlinne med stråveck och brodyr och ett rött skärp runt midjan.

Och med alla dessa klädbestyr, känn ingen stress eller press, vill jag bara önska en god jul och gott nytt år och hoppas vi ses igen efter alla fester!