Krönika: Andras sommarsemester var min högsäsong

Av Jessica Jäger

Jag planerade in semester i år. För de flesta vuxna människorna hör det till vanligheterna när sommaren nalkas, men inte för en företagare som levt hela sitt vuxna liv som frilanssångerska. Vi musiker jobbar när andra är lediga.

Innan barnen kom orienterade jag mig utifrån lördagarna. Tjugo veckor i sträck, under sommarhalvåret, gigade jag på bröllop. Det var då, när mitt mål var att vara den främsta bröllopssångerskan i Stockholmsområdet.

Jag blev relativt välkänd som solist på internetforumet Bröllopstorget och bland kyrkomusiker. Vartefter fick många av min brudpar barn och alltfler dop gjorde intåg i kalendern. Då ville jag bli ett namn på det området också, och drömde om att sjunga på dop inom kungafamiljen.

Under en nätverksfrukost sökte jag därför ingångar hos Kungahuset. Jag var helt seriös med min sökning och visste att jag skulle göra jobbet bra, om jag fick chansen. Hela rummet – alla, vuxna företagare – skrattade åt min sökning som om den vore ett skämt. Jag lämnade både affärsnätverket, dopen och bröllopen strax efteråt och frigjorde helgerna åt mina egna barn.

För någon som livnärt sig på att jobba helg krävs det en del för att ställa om sin verksamhet att passa förskole- och skoltider. Jag skiftade fokus från bröllop och dop till begravningar. Det är ungefär samma miljöer, kollegor, förberedelser och uppdrag, men ett helt annat sammanhang. Med pandemin fördjupade jag min närvaro i begravningsbranschen genom att även börja utföra uppdrag som borgerlig begravningsofficiant.

Ännu en omställning har behövt ske för att jag ska kunna ta sommarsemester, för det är mentalt utmanande att välja att vara ledig under högsäsong, när majoriteten av pengarna ska in. Nu har jag skapat mig verksamhetsgrenar som kompletterar varandra. Min coachingverksamhet blomstrar vår och höst medan uppdrag som sångerska och begravningsofficiant har lite mer övervikt åt ”ledighetsperioder” som sommar och jul.

Så i år tog jag för första gången tre sammanhängande veckor semester – och tackade aktivt nej till uppdrag under perioden (frånsett att jag sjöng på en begravning inom familjen). Det var svårt att tacka nej, eftersom gamla tankar sitter i, men nu när jag summerar veckorna är jag tacksam för att jag gav mig själv gåvan av ledighet.

Jessica Jäger

jessica@jessicajager.se