Krönika: Bråttom att rensa nu när vardagen knackar på

Av Anna Sigrid Pettersson

Men vad i all sin dar gör folk nu förtiden? Det är så tydligt att domedagen närmar sig, jag menar höstterminen närmar sig! Värmen avtar och orken tilltar.

Eller är det, det dåliga samvetet som vaknar? Allt det som borde gjorts i somras under ledigheten kommer nu till skott. Och är det inte gräsligt att jag skriver ”somras” fastän det fortfarande är första halvan av augusti!

På min väg till Hagby återvinningsstation ser jag massor med släpkärror, fyllda. Jodå, jag har också släpkärra efter bilen, fylld med ris. Det är JAS nu, alla trädgårdsägare vet. Det är en stridsplan, en specialoperation för att skydda och gynna fruktbildning? JAS står för juli, augusti och september, den tid då det är lämpligast att utföra kapandet och gallrandet i fruktträden. Så det är rimligt att släpkärrorna står i kö vid rishögarna. Men i den andra kön?

Den andra kön ringlar sig upp mot de vanliga containrarna och släpen är fulla av, gamla skåp, trasiga cyklar, bråte och jox. Det andas hets och bråttom och det är lite ”mot aftonen får den late brått” över det hela. Jag bara ser hur vårens planer ligger bryskt och brutalt kullkastade i de olika släpen. Jag anar också samtalen: ”I sommar när vi är lediga då ska vi äntligen ta och rensa ut det där på vinden (alternativ: förrådet, garaget, klädkammaren) Men i början av augusti när sanden allt snabbare rinner i timglaset då gäller det att agera, snabbt!

Det bråttoma syns också i diverse facebooksgrupper av typen bortskänkes bytes eller säljes. Det är barncyklar som ska bytas mot större, barnstolar som är urvuxna, ”mycket kvar att ge”. Fotbollskor och golfklubbor byter ägare. Jag ler åt annonsen, det är någon som vill göra sig av med snösläden, lite otippat kanske.

Men vi är onekligen i första halvan av augusti. När ålamörkret sänker sig tänds kräftlyktorna och de magiskt röda serveras med gröna, yppiga vippor och glänsande gula citronklyftor. Det är vackert, enkelt och gott, hör augusti till, samlar vänner för den sista utefesten. Vardagen återvänder så sakta, solen går ner tidigare men det finns ännu värme i luften och lite nederbörd. Och vad folk gör, ja, det vanliga, lever sina liv, fixar i sina hem och trädgårdar.

Hundägarna återtar sina vanliga kissinader och möter som vanligt sina vanliga grannhundar som tar sina kissinadrundor. Byter sommarens erfarenheter med varandra. Pratar om de projekt som blev av och om de som kom av sig. Det är helt enkelt livet som pågår, för fullt! Och det bråttoma övergår till en sakta stilla och välkommande vardaglig lunk.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se