KRÖNIKA 2022-04-14 KL. 11:20

Krönika: Färgglada cykelhjälmar och tussilago i dikena

Av Anna Sigrid Pettersson

Krönika: Färgglada cykelhjälmar och tussilago i dikena
Anna Sigrid. Foto/Arkiv: Roffe Andersson

Skärtorsdag! I mitt minnesarkiv har skärtorsdagen varit årets första vårdag!

För många arbetande är skärtorsdagen också en halvdag. Biblioteken har halvdag, skolor likaså i de fall själva påsklovet inträffar efter påsk, (fast många föräldrar och elever tror annorlunda). En del kvittar sina halvdagar mot den där klämdagen i nästa religiösa helg, Kristi himmelsfärd. Men det är en annan femma. Nu handlar det om skärtorsdagen!

Och det är då de dyker upp, som tussilago i dikena, som krokusar i rabatterna, hjälmarna! Färgglada hjälmar ses, si så där en sjuttio, åttio cm över marken, vinglande en hit, en dit. Och strax efter dem kommer en förälder joggande, eller? Det kan vara en far- eller morförälder också. Andhämtningen avslöjar vilken generation det är. Och så kommer några uppmaningar farandes genom luften, och massor, massor av pepp!

Det är så härligt att se och jag minns så många skärtorsdagar, mammorna, alltid mammorna som liksom aldrig vill gå in efter hämtning på dagis.

Och barnen försökte cykla. Precis, jag är så gammal så mina barn har gått på dagis. Jag VET, att det heter förskola och jag har hört uttrycket ”föris” (får mig att rysa – och samtidigt som jag skriver detta inser jag att ”dagis” får andra att rysa). Jag minns också en morfar, Ola-Ludvig, som var med i det där gänget av dagishämtare, som också vägrade gå in. Jag gick in, fixade en kaffetermos och så ut igen.

Och det är då jag inser att ålder också avspeglar sig i ordval och vanor! Som det där med cykelhjälmar till exempel. Vilka ”barn” över fyrtio år har tvingats bära runt en plastbubbla på skallen? Och nej, jag säger inte att det är dåligt med hjälm. Att kika på gamla hockeymatcher och se skillnaden på hur spelarna var klädda, säg 1960-talet och idag, rysligt stor skillnad. Inte ens hjälm hade de! Sven Tumba gjorde sig stora pengar på hjälmen och det är ett krav på att spelare ska ha hjälm på, sen sextio år tillbaka.

Bra! Min mamma kan ilsket berätta hur hon hånades av en rektor, jo då, det blev till slut en rektorsfråga, när hon vägrade låta min bror delta i en friluftsdag med hockeyspel och match. Hon krävde att skolan skulle kräva hjälm på alla, det var ändå så sent som 1967. Men nädå!

Alla små barn som nu lär sig cykla har hjälm, bra! Och Ola-Ludvig sitter i sin himmel och myser åt sina barnbarnsbarn. Det tar ett tag innan Hanna-Lou börjar cykla, men hennes kusiner far fram som vettvillingar, med hjälm.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se