Krönika: Februari och vårmånaden mars

Av Anna Sigrid Pettersson

Vi är i mitten på februari och för ett tag sen kunde vi verkligen ana att ljuset hade återvänt. Dagarna kändes längre och varmare och fåglarna var alldeles tossiga. Och ett tu tre såg vi solen! Solen, och det är så ljuvligt och efterlängtat och alldeles, alldeles underbart! Och sen kommer käftsmällen! Fimbulvintern slår till. Hårt och obarmhärtigt!

I butikerna, faktiskt i alla butiker, står hyllorna med fröpåsar och jag kan inte bestämma mig för om de hånar mig eller om de lovar sol, värme och spirande grönska och fruktigt och frodiga grönsaker. Jag väljer det senare. Jag ser mig trots allt som en positiv person även om jag har mina svackor i februari. Vi hade ju en kort period med barmark. Ishalka förstås, men barmark. Jag lekte med tanken att räfsa färdigt det jag inte hann med i höstas. Men innan jag hann lägga ned det projektet gjorde snön slag i saken och kylan.

Ur förråden plockar jag fram mina växtlampor, taktiskt har jag sparat både såjord och vanlig jord i verkstan där det är hyfsat varmt och så är det bara att leta fram lämpliga kärl att så i. Tetror, vad skriver jag? Mjölkförpackningar är bra att så i. Väljer denna gång att klippa upp en långsida så jag för större yta att så på. Och så står jag där då, framför fröhyllorna och drömmer mig bort, känner doften och smaken av solvarma örter.

Men tillbaka till februari. En fördel med månaden är i alla fall är att parkeringen vid gymmet har normaliserats. I januari är det stört omöjligt att hitta en nära parkeringsplats. Nyårslöften gör det trångt både på parkering och i gymmet, men i februari har ambitionen lagt sig och det är det sega, tålmodiga släktet som frekventerar stället. Livet har liksom återtagit sin lunk och vardag.

Kylan håller i sig och snön faller och vi med den om det inte har sandats rejält. Innan min vanliga vattengympa så inser jag för sent att det har kommet ett par decimeter under natten så det är liksom bara att skotta fram bilen och det är lite brått om en säger så. Snön har ju också fallit på parkeringen som visserligen är plogad men snöhögarna har snott åt sig ett par tre p-platser. Så snabbt med snösläden, jädrar vilken bra uppfinning, in i bilen och så iväg. P-plats på infartsparkeringen och så en snabb skritt och så in. Jag hann! Och jag säger som det är, fördelen med vattengympan är att de liksom inte ser om en fuskar och det varma vattnet får sakta lena min snöskottande kropp och blundar jag så kan jag intala mig att ljuset kommer från solen och snart så, snart så kommer vårmånaden mars och med den solen. Det handlar faktiskt bara om att stå ut!

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se