Krönika: Finfika och nostalgi över postens lokaler

Av Anna Sigrid Pettersson

Så är det alltid! Plötsligt så kommer den bara, sommaren och ingen som helst koll på kortbyxorna och de kortärmade tröjorna. Men det är med samma ystra glädje som de plockas fram och det är med samma präktiga tillfredställelse jag finner att de är både tvättade och strukna och knappen ordentligt fäst.

Och så kan en fika utomhus, rent av fälla upp parasollet! Jag sitter med maken och finfikar och kikar ut över en del av torget. Nog har det förändrats alltid under den korta(?) tid (22år) jag bott i Vallentuna. Jag menar, visst minns vi kassorna på posten där i hörnan. Och det fanns en järnhandel, en sån där riktig en, bakom kassadisken fanns en vägg av smålådor som innehöll allt, noggrant sorterat och var sak på sin plats. Ja inte i postens lokaler utan mitt emot.

Och så lades den ner, trist men inte förvånande, jag menar, vem köper sju skruv? Å andra sidan saknar jag det där med att kunna köpa försänkt skruv med kullrig skalle. Nu är det torx som gäller, inte snyggt alls. Jag reagerade starkt en gång på ett museum, de hade byggt upp en miljö av slummigt 1700-tal, grova balkar och torx. Nej! på den alltså.

Och för oinvigda: torx är en typ av grepp på skruv där skruvhuvudet har en stjärnformig sexuddig försänkning. Och skruven säljs i jätteförpackningar, är fula och fruktansvärt praktiska och enkla att använda!

Men någon försöker igen att öppna en järnhandel, ja, detta efter posten upphört att vara ett fungerande verk för vidarebefordring av försändelser och kontanter. (Minns ni de där postsparbanksböckerna med kulörta märken för insatta medel?)

Var det något där emellan i de gamla postlokalerna, i alla fall, en ny järnhandel öppnas av den där lite nyare sorten som saknar lådväggen och istället säljer färdigförpackade skruv i påsar. Men också sandpapper, grillar och coola kökredskap. Ja, dansade den en sommar. Kort tid i alla fall men vi hann köpa både grill och avfuktare till jordkällaren!

Sen kom restaurangperioden för den gamla postlokalen. Först den ena och sen den andra, och vi har käkat på båda ställena. Men själva torget har förändrats också, eller ny plattsättning och så dessa jätteurnor för blomsterprakten och lite rabatter kantat av plåt. Och papperskorgarna! Jag ÄLSKAR papperskorgarna, glatt målade med katter som försöker ta sig in. Men Santos hälsar att så gör inte en katt, verkligen inte.

Skator och andra flygande otyg rotar runt i papperskorgar, katter håller på sin stil och värdighet. Och tänkt att jag inte kan ta en kopp kaffe utan att bli alldeles nostalgisk!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se