Krönika: Från novembersuckar till kulturens klanger
Så sitter jag här, i soffan och med tekoppen. Ute är det grått och vått, inne dunkelt. Katten retar mig till vansinne med sitt: ”släpp in mig” för att strax därpå: ”släpp ut mig”! Görs inte detta på rotmos så kommer de där smutsiga kattassarna rafsa på rutan, när han är ute alltså. Och inne, då klöses de på ytterdörren. Så den där filten fungerar mer som en propeller, runt, runt, gång på gång. Teet blir allt kallare. Vad ska jag liksom göra en sådan här trist söndag, fisljummet te, grått ute, kattfan och värsta novemberdeppen.
Digitala upptäcktsfärder
Då börjar jag googla, så där glidande runt på nätet, vidare till facebook. Jag får fantastiska tips på vad jag kan göra, massor med olika kulturevenemang, erbjudes både teater, film och musik. Bådar gott för själen. Halkar vidare in på upplevvallentuna.se och milde Moses vad vi kan göra! Värsta musikaliska Afrikaresan med både ”Pata, Pata” och lite soft tillbakalutandes ”Dont worry, be happy”, på fredag. Det bjuds också på nordiska resor med både nyckelharpor och hardangerfelor på lördagen. Tycker jag det är för tamt så erbjuds det svänghäng med New Orelansstuk och brassband på söndagen. Är nu detta för syd och västlig musik så finns det utrymme för lite östeuropeiska tongångar på onsdagen. Va! Och kära nån! Fatta! Allt detta på en och samma vecka, hemma på vår gata i vår fina kommun! Vem sa att november är ett vakuum? Jaså, var det jag? Jag ber så mycket om ursäkt, tar tillbaka alltsammans. Tar mig i kragen och släpper in den där katten, eller ut.
Jag gör mig redo för en klingande kulturvecka hemmavid. Jag ser också fram emot att få höra Vallentuna Gospel. De har ju REST västerut för svänghäng i gamla svenskbygder. Få se om de bjuder oss på konsert. För sinom tid är det december då är tongångarna annorlunda. Ytterligheterna konkurrerar om vår uppmärksamhet, traditionella nubbevisor, à la carte, nordiska danslekar, tyska psalmer, engelska christmas carols och Bing Crosby. Har vi tur kommer också Händels Messias som örongodis. Men all White Christmas som ska surra ut ur högtalarna i butiker, hissar, bensinmackar, det blir ju lite tradigt till slut.
Ett himmelskt avslut
Som sagt, jag tar mig i kragen, på med rocken och snabbar jag på så hinner jag med Faurés Requiem i Vallentuna kyrka och när ni läser det här så har ni, i värsta fall, missat när änglarna under Santus kliver ner och dansar över violinsträngarna, och ni som var där, ni vet vad jag pratar om. (Konserten spelade den 5 nov.) Utanför kyrkan lyser gravlyktorna, fint. Folk rör sig på kyrkogården och sakta lämnar kyrkan. Fint!
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
