Krönika: Jag har redan sänkt målen

Av Jessica Jäger

För första gången någonsin sänkte jag mina mål innan jag började jobba mot dem. Jag har alltid varit den som strävat efter mer, större och bättre.

När jag genomgående hade högsta betyg i skolan kände jag bara tomhet, eftersom det inte fanns något mer att sträva mot. Jag var heller inte glad över det jag åstadkommit, för i mitt huvud var ”toppbetyg” den standard jag skulle ligga på. Så det fanns standard och det fanns misslyckande.

Utanför skolvärlden finns inga tak. Det finns alltid en nästa nivå och den har jag ständigt strävat efter att nå – i kvantsprångsstora kliv. Sedan har jag blivit besviken när jag misslyckats. Det intressanta är egentligen inte att jag har misslyckats, utan vad jag har gjort istället för att lyckas, för målen må ha varit trädtoppshöga, men aldrig orimliga.

Varje strävan och prestation tar tid och kraft från något annat. Varje engagemang har en alternativkostnad. Det är den som har varit för dyr. Hade jag satsat allt på mina mål hade jag varit en sämre mamma och fru. Och ärligt talat hade jag nog kraschat också.

Det är mina behov och värderingar som har klivit in och sagt stopp. Jag har då oreflekterat stannat till en stund vid stoppskylten, sedan kört på i motorvägsfart igen, plötsligt nått en ny stoppskylt och pendlat mellan stopp och gas i intervaller. Det betyder att jag har kommit långt men att färden har varit ryckig.

I den gamla Hondan vi körde när vi flyttade till Vallentuna fanns en grön lampa som sa ”eco” när körningen var jämn och bränsleeffektiv. För mig blev det en sport att få den lampan att lysa så mycket som möjligt de få gånger jag var ute och körde. Tänk om det finns en sådan lampa för livet i stort.

Jag gör gärna till mitt mission att få den lampan att lysa ofta i år. För att det ska vara möjligt behöver målen vara mer realistiska i relation till mina värderingar och behov än tidigare mål har varit. Så i år sätter jag, inspirerad av en kollega, mål på tre nivåer: en nivå som är godkänd, ungefär på samma nivå som föregående år, en som är bra och en som är fantastisk.

Jag siktar på mellannivån och låter den fantastiska nivån fungera som inspiration, men vet att jag alltid kan landa i att godkänt är gott nog, för att leva mina värderingar är viktigare än att prestera.

Jessica Jäger

jessica@jessicajager.se