Krönika: Slumrar in och drömmer om släktträff

Av Anna Sigrid Pettersson

Då närmar sig skolstarten, snabbare än raskt och som pensionerad lärare så kan jag bara sitta i min gungstol och njuta, slumrar till lite. Och den traditionsenliga släktträffen är avklarad och syskonbarnen far hem med ungarna. Det ska förberedas, tvättas och köpa skolstartskläder. En av dem börjar nollan, förskoleklass, extra viktigt med ryggsäck och pennskrin. Eller pennskrin, finns sådant fortfarande?

Och släktträffen alltså, barn, bröder, syskonbarn och alla kusiner och så Onkel Artur. En husvagn på gården, ett tält i ett hörn på tomten och som flest gäster? Jag orkade inte riktigt räkna, det gick i omlott och det gick i ett.

Och ”alla” var där, tonåringen med gamnacke och näsan djupt i mobilen, Onkel Artur med näsan djupt i glaset. Fördelen med dem är att de är tysta och inte i vägen. Grilldivan var där också, svägerskan som tagit kommandot över grillen och läst på, om rubbing och marinader och berättar för den som vill höra om hur det egentligen ska gå till. Det duger varken med kol eller briketter. Ved ska det vara, av lövträ, helst frukträd! Onkel har slumrat till och andra nickar trött instämmande.

Svägerskorna som hör till syskonbarnen diskuterar DN:s vardagliga mattips med recept. Den ena tycker de är så fantastiskt bra, den andra bara hånar all världens mediekockar och önskar sina matvägrande ungar dit pepparn växer, eller i alla fall dit pastan växer. Hon raljerar vidare om alla konstiga harissor och röror och citrongräs. Får inte plats i husvagnen! Vad är det för fel på vanlig ketchup?

Och så dukas buffébordet upp, det är knytvarianten som gäller, en del gör det lätt för sig, köpt potatissallad med röd lapp, en har bakat piroger hela eftermiddagen, nån annan skivade rostbiff. Och så pastasalladen då, eller sallad? Bara för att syskonbarnbarnen ska kunna äta något så får var och en blanda till sin egen sallad, annars blir det pipa av. Och grilldivan står och muttrar vid gasgrillen, vänder på korvar, färdigkryddade karréskivor och grönsaksspett.

Och så kommer vi till själva måltiden. Då vaknar tonåringen, högljutt protesterande över engångsbestick, plastglas och det kan en ha många åsikter om, fint med en miljökämpe i släkten i alla fall. Och där tändes den politiska flamman, med ett val om några veckor, en släkt, blomrikare än vad som vore önskvärt blir måltiden till en plåga och där vin går in går vettet ut! De politiska vågorna slår betänkligt högt i vasken.

Och sen vaknade jag! Hoppas alla haft det fint i sommar och vi ser fram emot en lång och ljuvlig höst!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se