Kulturen lever – men var är politiken?

Av Anna Sigrid Pettersson

Under oktober och november är det dags för kulturresorna och jag pratar både långt borta och nära, både i Vallentuna, till Stockholm och andra städer.

Så där sitter jag då på 610:an på väg hem, stort leende på läpparna, lycklig och delger maken, som är kvar i hemmet, min ankomsttid och mina intryck via telefonens SMS. Jag ser förstås ut som de där tonåringarna som beskylls för att aldrig släppa sina mobiler.

Passageraren mitt emot kikar på mig och frågar om världen har gått under. Jag lyfter blicken och svarar att om världsläget vet jag intet däremot lever kulturen! Och så berättar jag kort om min kväll på Operan. Damen bredvid lyser upp och med iver kastar sig in i samtalet. Vi har sett samma föreställning! Och på väg mot Vallentuna där landets kulturminister bor kan vi bara sörja för att hennes insatser ger mindre kultur, mindre folkbildning och en kulturkanon som skulle, vadå, lyfta kulturen? Och hur har debatt, engagemang gått sen kanonen avfyrades? Har vi sett, hört något?

Så löper samtalet mellan okända människor en sen kväll på en buss. Mer pengar till kulturen, det är vi eniga om. Det visar sig också att vi är lärare, eller var då, innan pensionen kom med det eviga sommarlovet.

Den ena damen är dock väldigt nöjd över att barnbarnet snart är klar med sin lärarutbildning och inom kort börjar sin gärning som svensklärare på något gymnasium. Men anar jag inte en liten uppgiven suck? Så kan vi också konstatera hur skolorna får allt mindre resurser och hur lärarna får allt större arbetsbörda som inte direkt är kopplat till undervisning och lärande trots att det ständigt lovas runt men hålles tunt.

På många sätt var det bättre förr. Damen på min vänstra sida minns den tid då svenskämnet var två, språket och litteratur. Idag har ambitionsnivån sänkts liksom kraven och timplanerna är fria och det är upp till var skola att bestämma hur många timmar undervisningen ska ta och det är som om samsyn saknas.

Men vi är också glada och eniga om nya skolbibliotekslagen, bra med bibliotek och bibliotekarier på skolorna. Men hur ska pengarna fördelas där? Hur ska ytorna fördelas där? Ska det bli färre klassrum för att biblioteket ska få plats eller blir det elevernas uppehållsrum som offras? Finns det uppehållsrum nu för tiden? Eller ska det byggas ut, byggas nytt? Vi känner oss lastgamla där vi rullar fram i natten men också lite uppgivna. Vi vet vart vi är på väg, men vet Sverige? Sverige har blivit ett land där man bygger fängelser! Vi suckar över det och rullar vidare i natten!