Ljus, slit och lite glögg

Av Anna Sigrid Pettersson

Och snart är det första advent! Hur mycket halloween det än är så känns väl adventstiden som startpunkten för traditionernas tradition. Även om mången tradition förr handlade om mat, grisen skulle slaktas, skinkan saltas och korven stoppas så handlar väl nutidens tradition mer om ljus och pynt. Och det är verkligen skönt att få hänga upp ljusslingor, sätta upp stjärnor och lyktor, i synnerhet när snös lyser med sin frånvaro.

En annan tradition är ljusstöpning och kransbindning. Ljusstumpar samlas ihop, gjutformer plockas fram och rundstavar förses med ljusvekegarn och innan marken döljs av snön plockas kottar och ris, fröställningar och nypon och så plockas den gamla halmkransen fram. Kvinnor samlas till gemensamt pyssel. En stund för både gemenskap, samtal och koncentration. Det som alltid förvånas är att det är just kvinnorna som samlas.

Hur skulle traditioner bäras vidare om inte kvinnorna bar dem. Är det också en av de många ”osynliga” gratisarbeten kvinnorna gör? Och till männens försvar måste jag säga att de är ju de som får klänga och klättra med ljusslingorna, rent av stå för monteringen och liknande, men på vems uppdrag?

Jag bläddrar också i de olika reklambladen som lagts i min låda. Det verkar som intresset med Nissarna och deras dörrar har avtagit, smällt igen för gott? Det är en kommersiell tradition från USA som hamnade i våra butiker för cirka tio år sedan. Det har också blivit en industri där det mesta går att köpa samtidigt som det dagliga nissebusande har blivit en belastning för stressande föräldrar. Och detta i en tid när vi talar om minskad konsumtion, mer återanvändning och frid på jorden.

Jag hänger upp mina ljusslingor i trädgården och där får de hänga. Jag hänger upp mina kransar på ytterdörrarna. Och till första advent kommer jag ta in min ljusstake och fylla med vitmossa, och jag VET att den heter fönsterlav, men det liksom ingår i min tradition att till advent kalla den för vitmossa. Stjärnorna plockas också fram, tillsammans med limppistol och tråd. De lagas till tills de faller samman, då de lagas igen. Jag har lite svårt att tänka att köpa en ny, det är liksom det som är tradition för mig, att det är det gamla som kommer igen och igen.

Och så glöggen. Blossa har gjort en stor grej med ”årets glögg” och det var kul några år, men det strider trots allt med min tradition, ny glögg varje år? Nä, det ska vara vid det gamla att själv krydda glöggen. Just nu är det varm äppelmust som har härbärgerat några kardemummakapslar och en kanelstång och så spetsas det hela med vodka! Tillsammans med peppisar och potkäs, typ kylskåpsrensning på ostrester, lite smällt smör, hackade hasselnötter och så smaksätta med konjak. Och när det gäller smaksättning med spriten, ja då är maken med!

Så skål allesammans och en riktigt fin och god första advent!