När språket blir familjens julgran

Av Anna Sigrid Pettersson

Är intresse för ord, ordlekar och uttryck kanske är typiskt för en krönikör och svensklärare?

Svårt att säga, men så här i juletider när glöggen värms på lite nu och då och pepparkakor serveras till höger och vänster. Då ligger det nära till hands att säga ”lukta på glöggen” och anspelar på Karl Bertil Jonsson i Tage Danielssons Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (1975).

En annan klassiker från samma ställe är ju ”jag har närt en kommunist vid min barm”. Frågan är om hur många som säger ”götapetter” när något är på tok, Teskedsgummans utrop strax innan hon blev liten som en tesked – julkalendern 1973.

Det här är väl uttryck som är kända lite till mans, men det finns mycket familjära uttryck också. I min familj förekommer ofta uttrycket ”ner i gruvorna, proletärer!” som hojtas när ett arbete ska bli utfört efter en måltid. Hämtat från Nationalteaterns ”Kåldolmar och kalsipper”. Och apropå måltid, ”kittlar dödskönt i kistan” något nytt okänt som smakar finfint. Allt enligt björnen Baloo, filmen Djungelboken från 1967. Få unga idag har sett filmen men inslaget i Kalles jul, på julafton har de flesta sett.

Men än mer privat uttryck som är fullständigt obegripligt för andra, tex ”spökigt”.

Hemma är det ”spökigt” med jämna mellanrum. Det var den sjuåriga dotterns kommentar om hennes rum. Det var spöken som ställde till det i hennes rum om nätterna.

Men här kliver också Herr Papphammar (1981) in i språkbruket med sina ”hamplar”. Annat som ofta förekommer i familjen är ”vi har våra regler och bestämmelser” från filmen Äppelkriget (1971), den uppbragte brevbäraren som ville hålla hårt på rätt och riktigt. Eller när jag sätter ner foten, och nu gör vi som vi brukar!

Men nu fylls uttryck och talesätt från Pringlan, min dotterdotter. Det är snart två år sedan jag blev mormor och nu fylls uttrycken på! Det serveras ofta ”totatis” och är hon sugen på något så vill hon gärna ha ”macka på munnen” och så säger vi lite till mans.

Uttrycken säger en hel del om ens olika kulturupplevelser, livserfarenhet och ålder. Och att kliva in i ett nytt familjesammanhang har sina svårigheter och klurigheter.

Språket är en härlig växande, växlande flod som förenar och förgrenar men också ger upphov till frågetecken och obegripligheter, likväl skratt och gamman. Och nu när familjerna över generationsgränserna börjar samlas så här i juletider så kan vi vara lite överseende vänliga mot den yngre generationens svengelska uttryck, ”tagga” ner lite grann, ta det ”chill” och ”softa” lite och hoppas på samma vänliga bemötande!