Nyåret är en del av ett kontinuum

Av Uffe Lindeborg

”Imorgon är det nytt år, nya möjligheter!” utropade min man på nyårsafton.
”Möjligheterna är desamma idag”, svarade jag, varpå han skrattade. Jag förstod inte det roliga, mer än att svaret kanske var lite oväntat.
Då sa han: ”Det svaret är så typiskt dig! Varför vänta tills det blir ett nytt år eller en ny måndag när du kan ta möjligheten idag.”

Så är det ju. Vi lever i ett kontinuum och möjligheterna finns hela tiden. Ibland kan vi dock behöva ”hållplatser” som gör att vi stannar upp och reflekterar eller kalibrerar. Nyår är en sådan hållplats för många. Det blir en chans att kika i backspegeln för att se hur långt vi har förflyttat oss sedan en vald startpunkt, liksom att omvärdera vart vi är på väg och utvärdera om vi rör oss i den riktningen.

Hållplatsen blir en ny startpunkt längs vägen. Men det gäller att inte fastna vid den startpunkten och låta den bestämma utgången framåt. Jag har redan några dagar in på året hunnit läsa inlägg om att ”2026 startade riktigt dåligt”, med en uppgivenhet som indikerar att hela året är kört.

Då tänker jag på Vallentuna innebandyklubbs P11-killar som tog hem vinsten i Storvretacupen i mellandagarna. Finalmatchen började med en utvisning – för upprepade förseelser – redan tio sekunder in i matchen. Strax efteråt drog laget på sig ännu en utvisning och innan första minuten var över hade Vallentuna släppt in ett mål i spel tre mot fem. Tänk om de då hade sagt: ”Matchen startade riktigt dåligt. Det är kört.” Då hade vi inte sett en ny guldpokal glänsa i cafeterian. Istället spelade de utifrån sitt nya nuläge och skapade möjligheter att agera på och nådde målet de satt upp för turneringen.

I våra verksamheter har vi bra och dåliga dagar och år (och sekunder). Årsbokslutet utgör bara en nulägesanalys över den senaste perioden. Den visar vad våra val och handlingar i närtid har resulterat i, och med den kunskapen kan vi fatta nya beslut framåt. Oavsett hur året har börjat så finns det oerhört många dagar att ta vara på och uppleva.

Känslan i mig är att jag redan har lagt grunden för det som ska hända. Jag bygger bara vidare på det jag har skapat. Det finns inget stopp och ingen början här och nu. Det finns bara ett kontinuum – en fortsättning på den livsväg jag väljer varje dag.