Vallentunas hösttecken - självplock, skolrutiner och skogsvindar

Av Anna Sigrid Pettersson

September närmar sig med stormsteg. Kvällsdaggen gör kvarglömda sittdynor genomblöta men i kvällsmörkret ser dynorna nya, rena och helt fräscha ut. Tiden att torka dras ut, solens strålar är inte längre så varma och tidigt går solen till sängs.

September närmar sig med stormsteg. Kvällsdaggen gör kvarglömda sittdynor genomblöta men i kvällsmörkret ser dynorna nya, rena och helt fräscha ut. Tiden att torka dras ut, solens strålar är inte längre så varma och tidigt går solen till sängs.

Skoleleverna börjar komma in i mer ansvarsfull dygnsrytm. Skolan startar onekligen vid åttatiden oavsett vad de tycker om det, men det rullar på och de sista timmarna på kräftskivorna sker inom husets väggar. Nattkylan får oss att dra fram plädar och tröjor, faktiskt så kom också några stöddiga raggsockor fram.

Soliga helger kan fortfarande locka till utflykter dock inte så långt från hemmets härd. I dikena längs vägarna växer skyltar om uppmanar oss till självplock och loppisar.

Drömmen om det stora fyndet vägrar släppa taget och så länge skyltarna står längs vägen, så länge lever hoppet. Och självplocket då, Sigrids solrosor har jag redan nämnt men vi har annat också. På sina håll står också skyltar med ’honung’ då är det bara att sticka dit. Vi kan också plocka både potatis och lök men även blommor. Ösby handelsträdgård har fin flox.

Men inte bara det, vi har sån flax att Ösby har en skördefest. Förutom att det säljs både grönsaker och blommor så kan vi stilla vår nyfikenhet om biodling och honung. Det sjungs och spelas och gräddas våfflor så med en önskan om skapligt väder på lördag och att vindarna har lugnat ned sig så kan vi gå bland stånden med sylt, sockor och sötsaker och säkert en hel del annat också.

I helgen som gick tog jag en liten åktur, jag fick hålla i ratten för det blåste rejält. Asparna nästan ligger ner och avblåsta lövruskor dansade på vägen. Lite läskigt var det och den där planen, helt bort i tok, att plocka svamp kom alldeles av sig. Jag menar galet att ta sig in i skogen när det är sådana vindar.

Det är alldeles fascinerande att Vallentuna är så mycket landsbygd. På vägar där jag nästan möter mig själv ringlar jag fram. Längs gärdena står träden och lutar sig. Rönnen dignar av röda klasar, än så länge, nästan krökta i ryggen av tyngden. Och så blir det en sträcka genom ett skogsparti. Förväntar mig nästan att Tuvstarr ska skymta mellan träden.

Så står där en ny skylt, lite sned men tydlig text: Självplock blåbär och så pil, in i skogen så vi inte misstar oss. Flinar lite gott så där. För allan del självplock av skogens bär, känt sen Hedenhös. Det är väl så vi får göra för att få bär till sylten, skylten är rolig, undrar just vilken lustigkurre som satt upp den skylten. Det är så det blir, när det närmar sig september. Och snart börjar väl skolklasserna med sina små marknader också, till förmån för klassens skolresa!