Bra att Vallentuna tar våldet på allvar

Av Uffe Lindeborg

Vallentuna har klubbat en ny strategi för våldsförebyggande arbete. Det är i grunden ett styrkebesked. Att kommunen tydligt slår fast målet ”ett Vallentuna fritt från våld” är både modigt och nödvändigt.

Strategin är bred. Den omfattar våld i nära relationer, hedersförtryck, våldsbejakande extremism och nu även barn och unga i organiserad brottslighet. Det senare är en viktig uppdatering. Utvecklingen i landet visar att rekryteringen till kriminella nätverk sker allt tidigare och överallt. Den verkligheten når även oss i Vallentuna.

Det är också positivt att dokumentet betonar förebyggande arbete. Att förändra normer, arbeta i skolan, stärka skyddsfaktorer och upptäcka risker tidigt är klokt. Våld börjar sällan med det grova brottet, det börjar i attityder, i tyst acceptans, i små kränkningar som ingen reagerar på.

Samtidigt väcker strategin frågor. Den är gedigen i sin analys, men försiktig i sina löften. Många formuleringar handlar om att ”säkerställa”, ”utveckla” och ”samverka”. Det är viktiga ambitioner men de behöver följas av tydliga prioriteringar. Vad ska göras först? Vilka resurser avsätts? Hur ska invånarna märka skillnad?

Ett styrdokument i sig förändrar ingenting. Det är genomförandet som avgör om orden får betydelse.

Att våldsförebyggande arbete lyfts till kommunstyrelsenivå är rätt signal. Nu krävs att det genomsyrar hela kommunen, från klassrummet till fritidsgården och socialtjänstens arbete.

Vallentuna har tagit ett viktigt steg. Nästa steg är det svårare, nämligen att visa att strategin inte blir ännu ett dokument i hyllan, utan ett verktyg som gör skillnad i människors vardag.