Hemmaplan med nya ögon

Av Uffe Lindeborg

Det är lätt att bli hemmablind. Vägen till jobbet blir en transportsträcka, utsikten något som finns där och skogsstigen mest en plats där hunden ska rastas. Vi känner vår kommun så väl att vi ibland slutar se den.

Som lokalredaktör får jag hjälp att lyfta blicken. I vårt arbete ska vi skildra Vallentuna, möta människorna och berätta om det som händer här. Då upptäcker vi också sådant som annars lätt passerar obemärkt.

Nyligen skickade vi magasinet ”Välkommen till Vallentuna” till tryckeriet. Det riktar sig till nyinflyttade, men arbetet med det blev också en påminnelse för oss som redan känner oss hemma här. När platser, berättelser och möjligheter samlas mellan två pärmar blir det tydligt hur mycket vi har nära. Naturen, historien, föreningslivet och människorna som med idéer och engagemang gör kommunen till mer än ett namn på en vägskylt.

Att uppskatta hemmaplan betyder förstås inte att allt är perfekt. Vårt uppdrag är också att granska, ställa frågor och berätta när något inte fungerar. Men det finns plats för både kritiska frågor och glädjen över att bo här. Det vi tycker om har vi dessutom anledning att vara rädda om.

Den nyinflyttade ser kanske sjön, kulturmiljön eller promenadvägen för första gången. Vi andra kan behöva låna den blicken en stund. Ta en annan väg, besöka en plats vi bara hört talas om eller följa med till en förening vi ännu inte känner. Magasinet ska hjälpa nya Vallentunabor att lära känna sina kvarter lite snabbare. Under arbetet fick jag själv en nyttig påminnelse. Ibland behöver man beskriva sin hemmaplan för någon annan för att riktigt se hur fin den är.

Om du får tag på magasinet, passa på att läsa artiklarna, det finns säkerligen något nytt även för dig som har bott här hela livet.