Beredskap är omtanke i förväg
Det är lätt att känna hur oron kryper när någon säger att vi ska förbereda oss för kris eller krig. Man vill hellre tänka på fredagsmiddagen än på ett strömavbrott som varar i dagar. Det är mänskligt.
Men lyfter vi blicken ser vi något annat i uppmaningen att rusta våra hem. Politiker och myndigheter tar ett ansvar som alltför länge skjutits framför oss. Att prata om vad som kan hända är ett första steg mot att klara det bättre. Vi behöver inte vara rädda för varje mörkt moln för att ta in tvätten. Behovet av vatten, mat, värme och pålitlig information uppstod inte med dagens säkerhetsläge. Ett oväder eller en större störning kan räcka för att vardagen ska stanna. Den som klarar sig själv en tid ger dessutom samhället möjlighet att hjälpa dem som behöver hjälp först.
Historien visar vad kunskap kan betyda. På ön Simeulue i Indonesien hade berättelser om en tidigare tsunami förts vidare mellan generationer. När jordbävningen kom 2004 visste många att de skulle söka sig upp på höjderna. Många liv räddades. Det var inte prylarna som gjorde skillnaden, utan att människor visste vad de skulle göra.
I helgen fick många i Vallentuna information om beredskap på hemmaplan. Har du lagt den åt sidan, ta fram den igen. Om du inte gick ned till torget, ta till dig information på annat sätt. Börja med det som går, förbered några flaskor vatten, mat som håller och ett samtal med en granne om hur ni kan hjälpa varandra.
Beredskap handlar inte om att vänta på katastrofen. Det handlar om att göra vardagen lite tryggare, också för den som bor bredvid.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
